Hjärnan på lågfart

I natt skulle jag göra en god gärning genom att vid midnatt (då biljetterna släpps) sitta framför datorn och beställa billiga tågbiljetter till mina föräldrar som ska åka hem till nyår efter att ha firat jul här nere. Det vara bara det att min hjärna hängde inte riktigt med. Det kan bero på att timmen var sen och jag inte direkt är van att vara uppe och hoppa kl 24.00 på nätterna. Men det kan även vara så att jag lider av samma sak som Christel, post-graviditets-läs-och-skrivsvårigheter. Eller så funkar hjärnan bara på lågfart just nu helt enkelt med tanke på att jag gjorde en liknande tabbe på jobbet på dagen genom att glömma att fylla i mina utlägg i reseräkningen... Jag tryckte på spara definitiv, vilket så här i efterhand kan tyckas vara ett osedvanligt klantigt beslut, men men, tillbaka till datorn, mitt i natten, i Sandared, där allt är mörkt runt omkring, endast Lena är vaken. Ögonblicket är nära, jag har bokat biljetter, hyfsat billigt och längtar till sängen och min kudde. Då upptäcker jag att jag lyckats beställa biljetter till den 29 november istället för december. Biljetter som inte går att boka om eller lämna tillbaka. Så jag beställde en gång till, denna gång till rätt datum, den 29 december. Jag får helt enkelt stå mitt kast. Kanske kan jag bli en sån här som vi alla tycker så illa om just nu, de som köper upp billiga tågbiljetter precis när de släpps och sen säljer dom dyrt på Tradera till desperata jultörstande glömska människor som glömt att beställa innan den 22 december... Men jag tänker inte ta mer betalt än just för biljetten för jag ser mig mer som en Robin Hood än en Prins John. Nu lägger jag det här bakom mig och ser det positiva i det hela, vilket faktiskt är att jag mot alla odds lyckades hålla mig vaken till över midnatt en vardag, inte illa!

Bokmässan

Idag tillbringade jag hela dagen på Bokmässan. Jag var förmodligen inte i närheten av att se så många kändisar som kändismagneten Svante... men jag såg i alla fall det man alltid ser på mässan, och det är Jan Guillou i sin väst. En klassiker! Jag lyssnade också på några kortisar, bl.a. en som handlade om världens bästa barnboksförfattare och en där Åke Edwardsson berättade lite om sitt beslut att avsluta sin Erik Winter-karaktär och tillika deckarförfattarkarriär. Inget som har med mitt jobb att göra direkt men inte mindre intressant för det! Däremot missade jag när Sofia pratade på Biblioteksscenen för den (fantastiskt deliciösa) pizza som jag just då smaskade i mig tog lite tid på sig... men jag gissar att det gick bra! Jag tycker det var en rolig mässa i år men jag måste säga att jag inte såg alls mycket av årets tema - Lettland. Det kändes lite nödtorftigt inlagt på något sätt. Men jag kanske bara befann mig i fel del av mässan hela tiden. Det blev en hel del handlande som vanligt och när jag kom hem var Oliver väldigt nyfiken på både böckerna och den mjukistipi som jag inhandlat i Oskar och Ellens monter. Jag tänkte att jag kanske kunde lyckas överföra mitt indianintresse på honom, man vet ju aldrig vad som fastnar! Den fina röda draken jag köpte var han däremot måttligt intresserad av, men det var ju bara kul för mig för då kan jag ha den för mig själv. :)

Grattis Bruce!

Idag fyller Bruce Springsteen 59 påstår Christel, stort 60-årskalas nästa år alltså! Jag säger grattis Bruce och tack för i somras!

Bilden är från Ullevi och Göteborg i somras, från http://www.brucespringsteen.net/

Do I love Hjo?

Idag hade jag semester och packade in hela familjen i bilen (inklusive mamma och pappa) och styrde kosan mot Hjo. Jag hade fått för mig att det skulle vara så fint där och att det skulle bli en lagom dagsutflykt. Vi började med att dricka kaffe och äta våffla och se på utsikten från Mösseberg utanför Falköping. Det var vi och ett gäng glada, lunchätande pensionärer. Och en strålande utsikt! Sen åkte vi vidare mot dagens mål - Hjo. Nästan framme flaggar stan glatt med sin slogan, I love Hjo, och vi börjar med att fynda på Hem & Hobby-butiken som ligger vid infarten. Där hade dom grejer vill jag lova! Sen parkerade vi gratis (Hjo men visst!) och promenerade ner på stan och åt en utsökt lunchbuffé på ett trevligt ställe. Sen tog vi en tur tillbaka nere vid hamnen och genom stadsparken. Där blev det fler fynd när outlet-butiken reade ut rubbet och mamma och jag köpte på oss en del saker. Sen var liksom besöket slut. Hjo var kanske inte allt jag hade tänkt mig men väldigt mysigt och fint ändå. Fast mindre än jag trodde. Mindre stadskärna, mindre strandpromenad och mindre folk, inte storleksmässigt då för de såg nog rätt lagom stora ut, däremot var det ganska folktomt i stan. Inte säsong för Hjo kanske men ändå! Vi bestämde oss för att inte göra som vanliga människor och ta stora vägen hem utan gav oss glatt ut i terrängen på grus-rally-vägar och körde förbi många fina ställen innan vi hittade tillbaka till Borås via Hökerum. En trevlig dagsutflykt som slutade med pizza och ett glas vin. Men frågan kvarstår, Do I love Hjo? Nja, Njo, kanske. Nu har jag i alla fall varit där! Och på tusen andra ställen längs med vägen...

Notkaos

Apropå papper så kan det även se ut så här när det är papperskaos hemma, eller snarare notkaos. Oliver Holmberg älskar att spela piano och plinka på nyckelharpan och nu verkar han ha fått smak för noter. Stökigt blev det men inget spelat... Kanske funderar han på nästa drag, har jag närt en liten Beethoven eller Bach vid min barm? Eller gillar han bara helt enkelt att stöka ner?

Slutresultat

Så var det slut i Kina för den här gången, inget mer OS eller Paralymics. Men däremot mycket annat! Ni följer väl teveserien om det vilda Kina i Kunskapskanalen? Resultatet i antal medaljer i Paralympics blev 5 guld, 3 silver och 4 brons. Inte illa, även om DN skriver att det är en bevikelse... Tittarsiffrorna sköt däremot i höjden i år, det verkar som att intresset har vaknat. Men det är ju inte bara medaljerna som räknas utan prestationerna! jag tycker att t.ex. Anders Olsson är fantastisk i simning som tar hem 2 guld, två nya världsrekor och 1 brons. Och simmar bara med överkroppen! Tänk vilket jobb, och vilka armmuskler. Dessutom hade han en skön attityd i teve. Och Jonas Jacobsson i Skytte som skulle ha slagit vem som helst i "vanliga OS". Och alla personliga och svenska rekord som slogs i parti och minut under hela Paralympics, härligt! Nu är det slutrapporterat från mig

Papperskatastrof

Sedan jag kom tillbaka till jobbet har jag gjort av med oroväckande mycket papper. Flera fotbollsplaner med regnskog. Jag mår dåligt när jag tänker på vilken pappersslösare jag är. Vad hände med det papperslösa samhället? När ska det göra sitt intåg på BLR? Vi pratar ju om att göra en uppryckning bland studenternas pappersslöseri, alla ratade utskrifter och halvtomma papper som slängs i parti och minut. Men vi i personalen då? Behöver inte vi också en miljöuppryckning? Fast ni andra kanske är betydligt bättre på att inte använda så mycket papper än vad jag är. Sen är det inte bara på jobbet heller. Hemma svämmar brevlådan över av reklam och tre olika kuvert från samma bolag, samma dag… katastrof! Och ingen lapp på brevlådan som säger nej tack till reklam har vi heller. Det har sambon bestämt. Han vill nämligen sitta och sukta efter alla dyra teknikprylar som vi ändå inte har råd att köpa eftersom ny bil och inredd vindsvåning har högsta prioritet just nu. Men sukta ska han! Papper är inte alltid bara av ondo utan något väldigt bra och behändigt och ofta tjusigt att se på, innehåller många gånger både roliga och intressanta saker att läsa och gör sig väldigt bra i böcker. Men man skulle absolut kunna minska ner allt det andra, onödiga pappret rejält. Nu skriver jag man fast jag egentligen borde skriva jag, men jag undrar om inte man är på sin plats här ändå för jag är knappast ensam i mitt pappersslöseri. Det här inlägget kommer i alla fall inte hamna på något annat än ett virtuellt papper – nämligen i bloggen. :)

Regnskogsbild från Viktor Rydberg Gymnasium Jarlaplans hemsida

3 guld!

Jacobsson sköt hem tredje guldet i Paralympics åt Sverige. Nu tror ni säkert att jag är en helt fanatisk paralympicstittare efter alla mina inlägg. Den bistra sanningen är att jag sett alldeles för lite under veckan. Men jag är imponerad och glad att det går bra för truppen i Kina!

Guldkorn

Tänkte idag lite på det här med livslust som Barbro Lennéer Axelsson föreläste om i fredags. Ibland kan små små händelser eller saker bli till guldkorn i vardagen när man känner sig trött och enkelspårig. Idag var det t.ex. kärleksparet som totalt uppslukade av varandra inte märkte att de blockerade dörren för påstigande passagerare till buss 155 mot Svaneholm... haha sånt gillar jag.

Måste rätta mig själv i ett tidigare inlägg, jag skrev att Marlon Shirley hade ett amputerat ben och ett vanligt - förstås. Just detta var ju sant men det går uppenbarligen att springa med två amputerade ben och vinna guld! Som sydafrikanen Oscar Pistorius gjorde idag. Coolt!

Redan två guld!

Sverige har redan tagit två guld i Paralympics! Märkligt nog så får man oftast bläddra långt ner på nyhetssidorna innan detta uppdagas. Vi ligger alltså redan bättre till än vid OS och ändå inga förstasidorsstoff. Läste också att nästan inga företag vill sponsra idrottarna som är med i Paralympics, inte från svenskt håll i alla fall. Världen ser rätt orättvis ut ibland.

Potatis, del 2

Här hade jag tänkt skriva något fyndigt om ett fantastiskt tillagningssätt av potatisen som jag vann i Alingsås. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Idag när jag kom hem hade Stefan använt min potatis i matlagningen, och det var ju helt ok eftersom middagen var klar när jag kom hem :) Men potatisen var aningen sönderkokt eftersom den säkert fått stormkoka medan något litet barn behövde tillsyn i vardagsrummet... Men å andra sidan oerhört god mosad med lite smör på, det gillade oliven också! Så slutet gott, allting gott och framför allt god potatis :)

Paralympics

Idag börjar det som många kallar det riktiga OS, Paralympics. Jag är böjd att hålla med för man kan inte bli annat än imponerad av dessa idrottares prestationer. Jag som själv spelat volleyboll i många år (för länge sen en avslutad karriär...) har jättesvårt att föreställa sig hur man lyckas med det sittandes i rullstol! Men uppenbarligen funkar det. Och rugby! Jisses. Snacka om närkamp. Eller vad sägs om Marlon Shirley som springer 100 meter på under 11 sekunder med ett amputerat ben (och ett vanligt då förstås). Helt otroligt. Ska bli spännande att se lite grann under veckan som kommer.

Bild från paralympics.com

roligt att ha tennisbollarna i hjulet istället för i fickan... :)

Potatis, del 1

Igår hade vi en trevlig dag i Alingsås tycker jag! Nolhaga slott var väldigt tjusigt och fullt med godsaker på alla plan. Mums blev det även på kvällen när Yvonne bullade upp massor av härlig mat hemma hos sig. Jag var även en av de lyckliga vinnarna av Alingsås-potäterna efter att ha visat min (o)kunnighet i ämnet ABBA... Jag får fundera vad jag kan göra för gott med dem. Men det får bli i morgon för idag är jag fortfarande mätt efter gårdagen. Pust... Kul också att få hänga lite med Fred. Han uppförde sig verkligen exemplariskt hela dan, sicken kille!

Den larmande hopens dal

Vem kan motstå att läsa en bok som innehåller meningar som...

..."Platåbergen skälver i födslovåndor."
... "Låt dom försöka ladda ner mjölk från Internet så lär de bli varse att den yngre stenåldern inte är så passé."
..."Mustaschen var sträv som en kotunga."
..."Han var buteljformad, litet grönsiktig, med hög panna och rufsigt sandblont hår på reträtt över skulten."

Jag har läst Den larmande hopens dal av Erik Andersson

Man lär så länge man lever

Det är inte bara på jobbet som man lär sig nya saker har jag märkt. Idag har jag t.ex. lärt mig att...

• IKEAS glasskopa rullar på bra när den väl får upp farten
• man visst kan stå på till synes helt omöjliga saker
• det gäller att hålla i hatten
• när det väl fastnat något i ugnen så är det nästan omöjligt att få bort det (eller funkade det för dig Kakan?)
• biff stroganoff på burk mest innehåller potatis fast jag har för mig att man oftast äter det med ris
• Google Docs funkar bra i hemmasammanhang också
• smutstvätten aldrig tar slut
• barnkramar är det bästa som finns!

Man lär så länge man lever med andra ord!

Kaffe latte-generationen...

Trots att jag har börjat arbeta igen så händer det fortfarande mystiska saker i förorten. I morse t.ex. när jag i godan ro satt på bussen på väg till jobbet så ser jag en sån där person, vad kallas dom nu igen... hm, kaffe latteperson! En sån som alltid har en kaffe med lock i näven, på väg någonstans. Såna där personer ser man ju jämt, t.o.m. här i biblioteket! Det som var märkligt här var att detta var 07.15 på morgonen och det man undrar är ju var tusan fick hon kaffet ifrån så tidigt?? i Sandared?? Ett av livets olösta mysterier...

Bilden är hämtad från Blog & Cookies