Omledning av trafik!

Jag har fått uppenbara logistik och transporproblem - mellan mina bloggar... Det är helt enkelt en för mycket. Eftersom 23 saker är avslutade (kursen - inte lärandet) så har det nog mest blivit privata saker i den här jobbmailen också! Därför gör jag en omledning av trafiken. Från denna bloggen till min andra.

Sen har jag ju Olivers blogg att tänka på också, för även om det har visat sig att han är ett datorgeni och vet fler spännande kortkommandon än vi, som hur man stänger ner alla fönster samtidigt eller får bort å, ä och ö så har han lite problem med stavningen. Så än så länge så får han sufflera medan jag skriver och det är också en konst, att tolka hans mufflade ljud. Men det brukar lösa sig.

Så från och med nu så kan ni uppsöka den här adressen (som även finns som en länk under Andra sidor) om ni vill läsa mer om oftast totalt meningslösa tankar som rör sig i mitt huvud.

http://bisonoxe.blogspot.com/

Ti amo Roma!

Jag är tillbaka från Rom. Sent igår kväll landade planet på Landvetter i regn och rusk och 5 plusgrader... Då längtade jag tillbaka, till italiensk mat, gelato, vino, Pantheon, ljumma kvällar där jackan fick stanna på rummet och mycket mycket mer. Senast jag var i Rom var för 16 år sen och det känns som att det har blivit fler turister, försäljare och krimskrams. Men staden är densamma, och folket och maten! Och framförallt finns atmosfären kvar, där den gamla kulturen möter den nya, bellissimo! Vi tog på oss promenadskorna och hann med det allra mesta får jag nog lov att säga. Inte bara stora sevärdheter som Peterskyrkan (och alla trappstegen upp till kupolen, varför hade jag inte stegräknaren med mig??), Vatikanen, Colosseum, Pantheon (min personliga favorit, nu som då), Forum Romanum, Fontana di Trevi , Piazza Navona utan även ett antal glassbarer, små restauranger, fontäner, strosande och betraktande av folkvimmel. Jag tvingade de andra att stoppa handen i Bocca della Verita och tro det eller ej, alla hade armen kvar efteråt. Själv avstod jag eftersom jag ju har klarat mig en gång, man ska inte utmana ödet! Stefan och jag passade även på att fira att vi stått ut med varandra i nio år eftersom den 15 oktober inföll lagom på semestern. Efter svettiga dagar på stan och med sjukt stela vader så var det inte dumt att ligga på sängen på hotellet en stund och fundera över vilken av alla restauranger vi skulle testa på kvällen. Och så längta efter Oliver förstås... Jag kan säga att BT hade nog rätt, om man vill få riktigt god mat ska man kryssa mellan gränderna i Trastevere och slå till på något mysigt litet ställe. Vi bodde strax ovanför Termini och det var nog inte det bästa matområdet men däremot guld värt att kunna gå till stationen för att ta Metron eller tåget tillbaka till flygplatsen på torsdagen. Jag kan återigen konstatera att romare är mästare på att dubbel- (trippel)parkera, göra pasta, glass och vin och de kan njuta av livet. Jag tog chansen och slängde ett mynt över axeln i Fonta di Trevi, det blir nog ett tredje besök någon gång!

8th nordic ILL conference

I början av veckan var Karin och jag på en fjärrlånekonferens i Saltsjöbaden, 8th nordic ILL conference. Som ni ser på bilden befann vi oss i en fantastiskt fin omgivning samtidigt som solen sken och Stockholm visade sig från sin allra bästa sida. Vi hade det ganska bra med andra ord. Det var en stor nordisk konferens med föreläsare från de nordiska länderna samt USA, Canada, Storbritannien och Tyskland. Föreläsningar och workshops på en väldigt varierad engelska får man väl lov att påstå. Temat för konferensen var From discovery to delivery: building a resource sharing service for the future. Många bibliotek har tagit steget längre med teknik och automatisering, allt för att öka sitt fjärrlån och för att öka sin tillgänglighet för andra bibliotek att låna material. Tanken hisnar ibland när man ser hela världen som en enda gigantisk informationsresurs där böcker, dokument och annat material skickas kors och tvärs över jordklotet, ibland via post, ibland via Internet. Mycket skickande blir det... Men hur gör man då detta på bästa sätt? Som jag skrev ovan har fler och fler gått inför att köpa in mer utvecklade program som sköter det här med fjärrlån ganska så automatiskt. Vi funderade lite på hur det blir med inköp och uppbyggnad av samlingarna när det mesta sker i det dolda, per automatik. Det tål att tänkas på. Jag tänker mycket på hur det blir med miljön av allt detta skickande. Elektroniska dokument är ju drömmen för miljön men hur är det med all post och "books by mail" som är på intågande på många ställen. De flesta verkade i alla fall överens om att det smidigaste är att göra sina arkiv och samlingar öppna för så många andra bibliotek och användare som möjligt. Men det är inte alltid så enkelt. Många föreläste om upphovsrätten, lagar och förordningar. Det kanske oftast är smidigast med Open Access och elektroniskt material, men det är inte alltid det är lagligt på det sätt man tänkt sig. Upphovsrätten är en djungel som tål att tittas närmre på. Både Norge och Finland visade på nya projekt med samverkan inom landet och nationella bibliotekssystem. Det kommer vi att följa med intresse. De här dagarna hann vi även med att träffa några av de andra bibliotekarierna som arbetar med fjärrlån inom GSLG. Jätteroligt för mig som är ny och inte har träffat dom innan. Kul att höra hur de arbetar också, vi gör en del saker lika, andra helt olika. Intressant. Fjärrlån låter kanske inte så rafflande egentligen men det innehåller många delar som ska passa ihop och bilda en enhet och där kan man gräva djupt om man vill. Men nu lägger jag det arbetet på hyllan några dagar och åker till kulturstaden Rom och njuter av 22 graders värme, god italiensk glass och mat, strosande i kulturhistorisk miljö (visserligen med många avgaser på köpet... host) och kanske t.o.m. en och annan snygg italienare. Vi ses nästa fredag, ciao!

Google Docs är vinnaren!

Nu har jag snart jobbat 2 månader efter föräldraledigheten och jag har tittat lite på vilka typer av tjänster och verktyg från 23 saker-kursen som jag faktiskt använder i mitt arbete. Det framstår ganska tydligt att Google Docs är den odiskutabla vinnaren. Jag älskar Google Docs! Fast älskar är kanske ett starkt ord i det här sammanhanget, men det tilltalar mig som arbetsverktyg och det har väldigt många bra fördelar. Det går snabbt att skapa ändra i och spara dokument och lika snabbt och enkelt att dela med sig till andra. Och det är framförallt den där sista biten som jag tilltalas av mest. Det är ett perfekt verktyg för samarbete oss medarbetare emellan. Säga vad man vill om Google (och det ska man ju för man måste alltid vara kritisk mot de stora företagen) men de har dessutom många andra bra tjänster kopplade till den egna personliga användaren. Det känns skönt i dagens splittrade informationsvärld att man kan ha ett antal tjänster samlade på samma plats. Perfekt för en lösenordssenil person som jag själv. Det är många andra saker från 23 saker-kursen som jag använder som nyhetsflöden och taggar, men även andra saker och då mestadels i privat bruk. Musik och bildtjänster är typiska sådana. Och även mötesplatser och sociala nätverk. Men jag kan se att många av dessa också är applicerbara i vårt arbete, det beror bara på vad man jobbar med. Och det är ju det som är så roligt med vår arbetsplats, att den rymmer så många olika verksamheter och arbetsuppgifter där man kan ha nytta av olika saker.

Bild från Google Docs

Hjärnan på lågfart

I natt skulle jag göra en god gärning genom att vid midnatt (då biljetterna släpps) sitta framför datorn och beställa billiga tågbiljetter till mina föräldrar som ska åka hem till nyår efter att ha firat jul här nere. Det vara bara det att min hjärna hängde inte riktigt med. Det kan bero på att timmen var sen och jag inte direkt är van att vara uppe och hoppa kl 24.00 på nätterna. Men det kan även vara så att jag lider av samma sak som Christel, post-graviditets-läs-och-skrivsvårigheter. Eller så funkar hjärnan bara på lågfart just nu helt enkelt med tanke på att jag gjorde en liknande tabbe på jobbet på dagen genom att glömma att fylla i mina utlägg i reseräkningen... Jag tryckte på spara definitiv, vilket så här i efterhand kan tyckas vara ett osedvanligt klantigt beslut, men men, tillbaka till datorn, mitt i natten, i Sandared, där allt är mörkt runt omkring, endast Lena är vaken. Ögonblicket är nära, jag har bokat biljetter, hyfsat billigt och längtar till sängen och min kudde. Då upptäcker jag att jag lyckats beställa biljetter till den 29 november istället för december. Biljetter som inte går att boka om eller lämna tillbaka. Så jag beställde en gång till, denna gång till rätt datum, den 29 december. Jag får helt enkelt stå mitt kast. Kanske kan jag bli en sån här som vi alla tycker så illa om just nu, de som köper upp billiga tågbiljetter precis när de släpps och sen säljer dom dyrt på Tradera till desperata jultörstande glömska människor som glömt att beställa innan den 22 december... Men jag tänker inte ta mer betalt än just för biljetten för jag ser mig mer som en Robin Hood än en Prins John. Nu lägger jag det här bakom mig och ser det positiva i det hela, vilket faktiskt är att jag mot alla odds lyckades hålla mig vaken till över midnatt en vardag, inte illa!

Bokmässan

Idag tillbringade jag hela dagen på Bokmässan. Jag var förmodligen inte i närheten av att se så många kändisar som kändismagneten Svante... men jag såg i alla fall det man alltid ser på mässan, och det är Jan Guillou i sin väst. En klassiker! Jag lyssnade också på några kortisar, bl.a. en som handlade om världens bästa barnboksförfattare och en där Åke Edwardsson berättade lite om sitt beslut att avsluta sin Erik Winter-karaktär och tillika deckarförfattarkarriär. Inget som har med mitt jobb att göra direkt men inte mindre intressant för det! Däremot missade jag när Sofia pratade på Biblioteksscenen för den (fantastiskt deliciösa) pizza som jag just då smaskade i mig tog lite tid på sig... men jag gissar att det gick bra! Jag tycker det var en rolig mässa i år men jag måste säga att jag inte såg alls mycket av årets tema - Lettland. Det kändes lite nödtorftigt inlagt på något sätt. Men jag kanske bara befann mig i fel del av mässan hela tiden. Det blev en hel del handlande som vanligt och när jag kom hem var Oliver väldigt nyfiken på både böckerna och den mjukistipi som jag inhandlat i Oskar och Ellens monter. Jag tänkte att jag kanske kunde lyckas överföra mitt indianintresse på honom, man vet ju aldrig vad som fastnar! Den fina röda draken jag köpte var han däremot måttligt intresserad av, men det var ju bara kul för mig för då kan jag ha den för mig själv. :)

Grattis Bruce!

Idag fyller Bruce Springsteen 59 påstår Christel, stort 60-årskalas nästa år alltså! Jag säger grattis Bruce och tack för i somras!

Bilden är från Ullevi och Göteborg i somras, från http://www.brucespringsteen.net/

Do I love Hjo?

Idag hade jag semester och packade in hela familjen i bilen (inklusive mamma och pappa) och styrde kosan mot Hjo. Jag hade fått för mig att det skulle vara så fint där och att det skulle bli en lagom dagsutflykt. Vi började med att dricka kaffe och äta våffla och se på utsikten från Mösseberg utanför Falköping. Det var vi och ett gäng glada, lunchätande pensionärer. Och en strålande utsikt! Sen åkte vi vidare mot dagens mål - Hjo. Nästan framme flaggar stan glatt med sin slogan, I love Hjo, och vi börjar med att fynda på Hem & Hobby-butiken som ligger vid infarten. Där hade dom grejer vill jag lova! Sen parkerade vi gratis (Hjo men visst!) och promenerade ner på stan och åt en utsökt lunchbuffé på ett trevligt ställe. Sen tog vi en tur tillbaka nere vid hamnen och genom stadsparken. Där blev det fler fynd när outlet-butiken reade ut rubbet och mamma och jag köpte på oss en del saker. Sen var liksom besöket slut. Hjo var kanske inte allt jag hade tänkt mig men väldigt mysigt och fint ändå. Fast mindre än jag trodde. Mindre stadskärna, mindre strandpromenad och mindre folk, inte storleksmässigt då för de såg nog rätt lagom stora ut, däremot var det ganska folktomt i stan. Inte säsong för Hjo kanske men ändå! Vi bestämde oss för att inte göra som vanliga människor och ta stora vägen hem utan gav oss glatt ut i terrängen på grus-rally-vägar och körde förbi många fina ställen innan vi hittade tillbaka till Borås via Hökerum. En trevlig dagsutflykt som slutade med pizza och ett glas vin. Men frågan kvarstår, Do I love Hjo? Nja, Njo, kanske. Nu har jag i alla fall varit där! Och på tusen andra ställen längs med vägen...

Notkaos

Apropå papper så kan det även se ut så här när det är papperskaos hemma, eller snarare notkaos. Oliver Holmberg älskar att spela piano och plinka på nyckelharpan och nu verkar han ha fått smak för noter. Stökigt blev det men inget spelat... Kanske funderar han på nästa drag, har jag närt en liten Beethoven eller Bach vid min barm? Eller gillar han bara helt enkelt att stöka ner?

Slutresultat

Så var det slut i Kina för den här gången, inget mer OS eller Paralymics. Men däremot mycket annat! Ni följer väl teveserien om det vilda Kina i Kunskapskanalen? Resultatet i antal medaljer i Paralympics blev 5 guld, 3 silver och 4 brons. Inte illa, även om DN skriver att det är en bevikelse... Tittarsiffrorna sköt däremot i höjden i år, det verkar som att intresset har vaknat. Men det är ju inte bara medaljerna som räknas utan prestationerna! jag tycker att t.ex. Anders Olsson är fantastisk i simning som tar hem 2 guld, två nya världsrekor och 1 brons. Och simmar bara med överkroppen! Tänk vilket jobb, och vilka armmuskler. Dessutom hade han en skön attityd i teve. Och Jonas Jacobsson i Skytte som skulle ha slagit vem som helst i "vanliga OS". Och alla personliga och svenska rekord som slogs i parti och minut under hela Paralympics, härligt! Nu är det slutrapporterat från mig

Papperskatastrof

Sedan jag kom tillbaka till jobbet har jag gjort av med oroväckande mycket papper. Flera fotbollsplaner med regnskog. Jag mår dåligt när jag tänker på vilken pappersslösare jag är. Vad hände med det papperslösa samhället? När ska det göra sitt intåg på BLR? Vi pratar ju om att göra en uppryckning bland studenternas pappersslöseri, alla ratade utskrifter och halvtomma papper som slängs i parti och minut. Men vi i personalen då? Behöver inte vi också en miljöuppryckning? Fast ni andra kanske är betydligt bättre på att inte använda så mycket papper än vad jag är. Sen är det inte bara på jobbet heller. Hemma svämmar brevlådan över av reklam och tre olika kuvert från samma bolag, samma dag… katastrof! Och ingen lapp på brevlådan som säger nej tack till reklam har vi heller. Det har sambon bestämt. Han vill nämligen sitta och sukta efter alla dyra teknikprylar som vi ändå inte har råd att köpa eftersom ny bil och inredd vindsvåning har högsta prioritet just nu. Men sukta ska han! Papper är inte alltid bara av ondo utan något väldigt bra och behändigt och ofta tjusigt att se på, innehåller många gånger både roliga och intressanta saker att läsa och gör sig väldigt bra i böcker. Men man skulle absolut kunna minska ner allt det andra, onödiga pappret rejält. Nu skriver jag man fast jag egentligen borde skriva jag, men jag undrar om inte man är på sin plats här ändå för jag är knappast ensam i mitt pappersslöseri. Det här inlägget kommer i alla fall inte hamna på något annat än ett virtuellt papper – nämligen i bloggen. :)

Regnskogsbild från Viktor Rydberg Gymnasium Jarlaplans hemsida

3 guld!

Jacobsson sköt hem tredje guldet i Paralympics åt Sverige. Nu tror ni säkert att jag är en helt fanatisk paralympicstittare efter alla mina inlägg. Den bistra sanningen är att jag sett alldeles för lite under veckan. Men jag är imponerad och glad att det går bra för truppen i Kina!

Guldkorn

Tänkte idag lite på det här med livslust som Barbro Lennéer Axelsson föreläste om i fredags. Ibland kan små små händelser eller saker bli till guldkorn i vardagen när man känner sig trött och enkelspårig. Idag var det t.ex. kärleksparet som totalt uppslukade av varandra inte märkte att de blockerade dörren för påstigande passagerare till buss 155 mot Svaneholm... haha sånt gillar jag.

Måste rätta mig själv i ett tidigare inlägg, jag skrev att Marlon Shirley hade ett amputerat ben och ett vanligt - förstås. Just detta var ju sant men det går uppenbarligen att springa med två amputerade ben och vinna guld! Som sydafrikanen Oscar Pistorius gjorde idag. Coolt!

Redan två guld!

Sverige har redan tagit två guld i Paralympics! Märkligt nog så får man oftast bläddra långt ner på nyhetssidorna innan detta uppdagas. Vi ligger alltså redan bättre till än vid OS och ändå inga förstasidorsstoff. Läste också att nästan inga företag vill sponsra idrottarna som är med i Paralympics, inte från svenskt håll i alla fall. Världen ser rätt orättvis ut ibland.

Potatis, del 2

Här hade jag tänkt skriva något fyndigt om ett fantastiskt tillagningssätt av potatisen som jag vann i Alingsås. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Idag när jag kom hem hade Stefan använt min potatis i matlagningen, och det var ju helt ok eftersom middagen var klar när jag kom hem :) Men potatisen var aningen sönderkokt eftersom den säkert fått stormkoka medan något litet barn behövde tillsyn i vardagsrummet... Men å andra sidan oerhört god mosad med lite smör på, det gillade oliven också! Så slutet gott, allting gott och framför allt god potatis :)

Paralympics

Idag börjar det som många kallar det riktiga OS, Paralympics. Jag är böjd att hålla med för man kan inte bli annat än imponerad av dessa idrottares prestationer. Jag som själv spelat volleyboll i många år (för länge sen en avslutad karriär...) har jättesvårt att föreställa sig hur man lyckas med det sittandes i rullstol! Men uppenbarligen funkar det. Och rugby! Jisses. Snacka om närkamp. Eller vad sägs om Marlon Shirley som springer 100 meter på under 11 sekunder med ett amputerat ben (och ett vanligt då förstås). Helt otroligt. Ska bli spännande att se lite grann under veckan som kommer.

Bild från paralympics.com

roligt att ha tennisbollarna i hjulet istället för i fickan... :)

Potatis, del 1

Igår hade vi en trevlig dag i Alingsås tycker jag! Nolhaga slott var väldigt tjusigt och fullt med godsaker på alla plan. Mums blev det även på kvällen när Yvonne bullade upp massor av härlig mat hemma hos sig. Jag var även en av de lyckliga vinnarna av Alingsås-potäterna efter att ha visat min (o)kunnighet i ämnet ABBA... Jag får fundera vad jag kan göra för gott med dem. Men det får bli i morgon för idag är jag fortfarande mätt efter gårdagen. Pust... Kul också att få hänga lite med Fred. Han uppförde sig verkligen exemplariskt hela dan, sicken kille!

Den larmande hopens dal

Vem kan motstå att läsa en bok som innehåller meningar som...

..."Platåbergen skälver i födslovåndor."
... "Låt dom försöka ladda ner mjölk från Internet så lär de bli varse att den yngre stenåldern inte är så passé."
..."Mustaschen var sträv som en kotunga."
..."Han var buteljformad, litet grönsiktig, med hög panna och rufsigt sandblont hår på reträtt över skulten."

Jag har läst Den larmande hopens dal av Erik Andersson

Man lär så länge man lever

Det är inte bara på jobbet som man lär sig nya saker har jag märkt. Idag har jag t.ex. lärt mig att...

• IKEAS glasskopa rullar på bra när den väl får upp farten
• man visst kan stå på till synes helt omöjliga saker
• det gäller att hålla i hatten
• när det väl fastnat något i ugnen så är det nästan omöjligt att få bort det (eller funkade det för dig Kakan?)
• biff stroganoff på burk mest innehåller potatis fast jag har för mig att man oftast äter det med ris
• Google Docs funkar bra i hemmasammanhang också
• smutstvätten aldrig tar slut
• barnkramar är det bästa som finns!

Man lär så länge man lever med andra ord!

Kaffe latte-generationen...

Trots att jag har börjat arbeta igen så händer det fortfarande mystiska saker i förorten. I morse t.ex. när jag i godan ro satt på bussen på väg till jobbet så ser jag en sån där person, vad kallas dom nu igen... hm, kaffe latteperson! En sån som alltid har en kaffe med lock i näven, på väg någonstans. Såna där personer ser man ju jämt, t.o.m. här i biblioteket! Det som var märkligt här var att detta var 07.15 på morgonen och det man undrar är ju var tusan fick hon kaffet ifrån så tidigt?? i Sandared?? Ett av livets olösta mysterier...

Bilden är hämtad från Blog & Cookies

You're All I Need To Get By

Att vara ensam i bilen har helt klart sina fördelar. Man kan lyssna på precis vad man vill. Inte Djurens brevlåda (även om den hör till en av mina favoriter) och ännu mindre på Iron Maiden, Slayer eller annat otyg... (hör INTE till mina favoriter) Jag rotade fram min gamla egen- ihopsatta- soul-skiva och körde in den i bilstereon och inget får åminstone mig på bättre humör än gammal soul. Då menar jag inte dagens höftjuckande-stönande-segsoul utan riktig Motown-doakör-kostymsoul. Yes! Min absoluta favorit bland duetter all time står Marvin Gaye och Tammi Terrell för i You're All I Need To Get By. Jag får alltid rysningar när jag hör den och vet ni inte vilken låt jag menar så lyssna här nedanför. Sen undrar jag om inte Dobie Gray´s Drift away måste vara Abbas svar på Thank you for the music, eller tvärtom då eftersom den kom redan 1972. Hur som helst så är soul bra för själen :)

Sjuk

Så var man förkyld, typiskt. Inte hade jag räknat med att bli sjuk så snart efter att jag kom tillbaka till jobbet. Men så kan det gå. Små oliver smittar mycket :) Jag har i alla fall vilat upp mig ordentligt nu och känner mig redan piggare. Har sett väldigt många teveprogram från min position i sängen. En ny favorit är Rent hus, det får mig att känna mig så ordentlig och icke-sunkig. Skönt.

Många rutiner

Nu har jag hunnit komma in i arbetet lite mer och t.o.m. haft mitt första informationspass på över ett år. Efter detta och utbildningen (korvstoppningen) för de nya timanställda så kan jag konstatera att vi har väldigt många rutiner här på BLR. Det är nästan så att det blir oöverskådligt när man buntar ihop allt och inser hur mycket det är. Men samtidigt behövs alla rutiner för att arbetet ska fungera. Rutiner handlar ju mycket om vanemässigt och mekaniskt arbete. Sådant som ska gå med ren slentrian. Å andra sidan pratar man ju om "nya" rutiner. Det går ju emot det som konstaterats ovan. Hur lång tid tar det egentligen innan något blir en rutin? När blir man rutinerad? Svårt att säga men det jag däremot kan säga är att på ett år hinner man glömma fasligt många rutiner. Men någonstans långt där inne i hjärnan (alt. ryggmärgen) finns dom ju och snart blir de nog just rutiner igen, men det gick minsann inte så lätt som jag trodde! (det sistnämnda som en liten förklaring till varför jag nu för tiden oftast ser rätt förvirrad ut)

Ganska stor press...

För att haka på Kakans inlägg om gymnastik i OS så läste ja i OS-guiden (ett måste så här i OS-tider) att i damernas barr ska det vara ett "akrobatiskt avslut". Och inte vilket akrobatiskt avslut som helst utan det ska vara komplext, snabbt och spektakulärt. Smaka på dom orden! Tänk om det var en måttstock i t.ex. informationssökning eller bokuppsättning? Fast det är klart, vi har ju inte OS på biblioteket. Men när den dagen kommer! Då tycker jag att vi ska vara beredda. :) Vi kan ju börja med att köpa in den här spännande boken från 1967.

Sockerklockan tickar...

Medan jag satt på jobbet och pratade mig hes idag var Oliver och Stefan hos tandläkaren. Det är Olivens första besök och det gick tydligen bra. Han visste precis hur han skulle göra när han fick en sprillans ny tandborste i sin hand. Han stoppade den direkt i munnen och började borsta! Imponerande tyckte tandsköterskan. De fick med några roliga broschyrer hem där sockerklockan 2 (inte bra) stämde mer in på mig än sockerklockan 1 där man lydigt ENDAST äter frukost, mellis, lunch, mellis och middag. Vad som ingick i sockerklockan 2 ska jag inte gå närmre in på mer än att det är väldigt mycket MER! Man fick även reda på att barn lätt brukar acceptera att de "bara" får lördagsgodis och att det då är bättre att man äter upp allt på en gång, inta dra ut på det. Det där har Stefan och jag verkligen greppat. Vi kan äta upp en godispåse på nolltid! Det måste väl räknas som exemplariskt? Oliver däremot får inte äta godis än, men han har ätit både tårta och glass i sommar, det gick utför efter ettårsdan... Man fick också veta att det är mer socker i en Yoggi (lättsockrad) än ett glas Coca Cola... tänk vad fel man kan tro ibland. Överhuvudtaget verkar fruktyoghurt bannlyst. Och det som är så gott! Men man får väl föregå med gott exempel och äta t.ex. Fjäll yoghurt som lätt räknat endast innehåller 6 sockerbitar. Så där fick ni er en sockerlektion, hem och borta tänderna!

Första veckan avklarad!

Jag hade faktiskt längtat lite efter att börja jobba igen. Att få lite egna rutiner och träffa arbetskamrater och komma tillbaka till arbetslivet. Nu är första veckan avklarad och jag är helt slut, främst i huvudet. Min hjärna har inte förstått att jag vill att den ska gå på helfart, den samarbetar inte, vill inte koordinera mina tankar. Jag vet ju att det förmodligen bara tar några veckor innan jag kommer in i allt igen, det mesta sitter väl och lurar där bakom draperiet i hjärnan. Jag får bara dra det åt sidan. Återkomsten till jobbet blev kanske inte den mjukstart jag hade hoppats på men jag löser nog det med. På hemmafronten har det varit livat i veckan. Oliver och Stefan har tampats med varandra och det verkar ha gått över förväntan bra, så till den milda grad att jag knappt ägnades någon uppmärksamhet över huvudtaget när jag kom hem idag. Typiskt. Men det är väl bara så det ska vara. Förmodligen jämnar det ut sig i slutändan! Jag har haft glädjen att komma hem till dukat bord flera kvällar i veckan och bara till nya afrikanska rätter. Härligt! Jag hoppas det fortsätter så men sambon lovar ingenting. :) Ikväll blir det en dejt med sängen och boken Tusen strålande solar som jag inte hunnit läsa än. Men vi ses nästa vecka och då har jag nog hunnit laddat batterierna!

Kan själv!

Två dagar har jag jobbat och idag var det min tur att vara hemma med Oliver. Det visade sig att han har lärt sig både det ena och det andra de här dagarna. Han äter glatt själv med sked, även om det blir fasligt kladdigt precis överallt... och han äter banan själv, han hämtar skorna åt mig ungefär som en liten hund som hämtar tofflor. Han är också väldigt intresserad av grävskoporna som bygger nya hus runt hörnet. Ja man undrar ju vad som har hänt nästa gång det är min tur att vara hemma!

Back to work!

Japp, som titeln och nya rubrikbilden säger så är jag alltså tillbaka på arbetet. Tidigt i morse var jag här men jag lämnar öppet för fortsatt tidiga morgnar eller ej... Det är nog bäst så :) Aningen förvirrad så sitter jag i alla fall på min gamla plats pre-Tove och rensar min mail och planerar för biblioteksvaktsutbildning. Inga konstiga rapporter hemifrån heller så jag tar för givet att Stefan och Oliven faktiskt kan roa sig själv. Vi ses!

En dag kvar...

Nu är det bara en dag kvar av min mammaledighet. Jag ser fram emot att komma tillbaka till BLR och mitt gamla skrivbord och min gamla/nya stol. Och att få träffa gamla och nya arbetskamrater och få göra gamla och nya arbetsuppgifter! Men imorgon ska jag njuta av min sista dag med Oliven (fast jag kommer ju att få umgås med honom på onsdagar hela hösten) och han kommer förmodligen att bli ihjälkramad... Just nu går han överallt, blir förbannad om han inte får som han vill, har värsta blåtiran efter en närkontakt med ett Höganäskrus, är kramig och tycker inte om när folk går ut genom dörren, älskar att fingra på allt som har knappar, äter gärna glass och muffins om han får, älskar att bläddra i böcker och har alltid byxorna halvt på svaj. Han är med andra ord en ganska typisk ettåring men ändå inte, för han är ju the one and only Oliver Knut Per Holmberg!!

The Dark Knight

Om en vecka sitter jag här och har jobbat min första dag sen jag gick på mammaledighet. Alltså en vecka kvar i frihet, en veckas semster som ska fyllas med allt sånt jag inte hunnit med. :) Igår hade Stefan och jag lite vuxentid (som det tydligen kallas) och gick på bio och såg den nya omtalade Batmanfilmen, The Dark Knight. Det var lite kaos på bion eftersom biljettsystemet just lagt ner när vi kom, så det blev onumrerade platser med såna där gamla hederliga biobiljetter där man själv fick skriva vilken film man sett på baksidan... Men det löste sig till vår fördel kan man säga och filmen var riktigt bra. En mörk Batmanfilm där både Christian Bale och Heath Ledger gör bra roller. Den senare har ju varit väldigt hypad sen filmen kom ut och det har ju surrats om postum Oscar för just Heath Ledgers rollprestation som the Joker. Svårt att avgöra nu, jag blev i alla fall imponerad. Otäcka, OTÄCKA Jokern!

Bilden är hämtad från Wikipedia.

Alla har vi olika talanger...

Den här veckan fick jag en osannolikt dålig idé. Jag skulle sy ett spjälskydd till sängen som Oliver brukar sova i hos farmor när han är där. Det skulle bli så billigt som möjligt så det blev ett gammalt lakan och lite gammal vadd jag hade kvar hemma. Det blev en fullständig katastrof från början till slut. Efter sju år och åtta bedrövelser och xxxx antal svordomar och bankningar inifrån syrummet alias tvättstugan så var schabrakat färdigt. Det kommer inte att visas någon bild här eller någon annanstans någonsin för detta spjälskydd är inte i närheten av något som duktiga Kakan har sytt ever! Där kan vi snacka talang! Nej det här var återigen sista gången jag tänker sy något avancerat på symaskin. Det är helt enkelt inte värt mödan. Det är bara att inse att alla har vi olika talanger. Sömnad är INTE en av mina...

Färgexplosion

Jag har precis tittat på Leila bakar på teve. För er som inte vet vem Leila är kan ni fråga Svante som en gång gav en mycket målande beskrivning av denna pastelliga, färgrika, piffiga bakmadam. Hela programmet är en orgie i färg, främst pastellfärg. Leila själv sprudlar av volanger, ögonskugga och bakattiraljer i allehanda färger (aldrig vitt). Man kan ju inte annat än bli glad av all denna färg även om den i det här programmet nästan blir too much. Hur som helst så påverkar färg oss på olika sätt och jag funderade lite på hur vi har det i biblioteket. Där är ju ganska färglöst, stilrent i vitt och ek. Inte många tavlor heller, särskilt inte i grupprummen. Tänk om vi skulle dela in biblioteket i olika färgrum, som Röda rummet, Blå hallen, Gula planet osv. Grupprummen kanske skulle kunna vara utformade så att de skiftar färg beroende på om studenterna kräver harmoni och lugn eller fantasi och kreativitet i sitt arbete. Den jobbiga "inför uppsatsinlämningshysterin" kanske skulle kunna dämpas med hjälp av att rummet skiftar i grönt medan det inför ett intensivt grupparbete istället mer skiftar i orange. Och i infopunkterna måste vi ha gult! Gult gör folk glada och lyckliga och det är väl såna låntagare vi vill möta i första hand? Fast det kanske är bra som det är, en vit yta lämnar onekligen mest utrymme till den egna fantasin. Carte blanche på något sätt.

Sand sand sand

Nu har vi varit två dagar i Falkenberg och tittade på SM i beachvolley och försökt att inte svettas ihjäl... Det var varmt, soligt och mycket folk på Skrea strand och Oliver ville gärna också vara med tror jag för han gillade bollarna! Nu är vi hemma igen och fascineras över hur mycket sand som kan fastna på alla möjliga och omöjliga ställen... Vi undviker solen idag eftersom vår hudton mer liknar rosa än vit eller brun och Oliver gillar inte värmen för mycket. Nu kan han dessutom röja runt på sina vanliga ställen och leka med sina leksaker igen. (och framförallt sova i sin egen säng!) Jag har även laddat ner ett antal av P1´s sommarprogram i min Mp3-spelare och idag har jag lyssnat på Dolph Lundgren. Kanske inget givet val men väldigt kul att höra! Nu har han ju skippat sin svenglish också fast han har antagit ett annan, mer dramatiskt talsätt vilket var lite irriterande ibland. Men som sagt, Dolph var faktiskt värd att lyssna på! Det var mycket jag inte visste om Dolph. :) Nu ska jag beta av några fler som jag har missat.

Sista veckorna i frihet...

Nu närmar sig jobbstarten med stormsteg för mig. Jag har börjat bli lite stressad... Särskilt som jag idag försökte söka efter en resehandbok om Rom i vår katalog och gick fullständigt bet! Jag hittade den på hyllan i bibblan ändå för man kan väl SAB-systemet liksom. Svante var vänlig nog att bokstavera R O M åt mig också, ifall jag hade misslyckats där redan... Men men, det ordnar sig nog när jag väl kommit in i jobbet. Även om det är ett år sen jag jobbade så brukar allt komma tillbaka när man väl är där. Hoppas jag i alla fall... annars hör jag till det där beryktade undantaget. Det som bekräftar regeln. Då sitter jag där vid skrivbordet den 11 augusti och har glömt var on-knappen sitter på datorn... Men än så länge är det semester och de senaste dagarna har vädret bättrat på sig avsevärt och idag var vi nere på beachen här i Sandared och Oliver kom i närkontakt med Viaredssjön och sanden. All denna sand som fastnar ÖVERALLT. Det blir nog ett hopp i badbaljan ikväll. På återseende!

1-årskalas!

I tisdags fyllde Oliver ett år, helt otroligt! Tänk vad fort det året gick. Det blev stort kalas hemma på Sätervägen och trångt blev det också eftersom regnet stod som spön i backen en timme innan kalaset... Men trångt är ju mysigt och med trevligt sällskap, jordgubbstårta, fiskdamm, snälla kompisar och massor och åter massor av paket med leksaker blev det ju en toppenfest! Och som extra krydda föddes ju Kaksmulan, alias underbara Fred exakt samma dag! Oliver har lovat att lära honom allt bus han kan, och det är mycket det...

Här får han sina första skor, storlek 20, på morgonen. :)

Bio och läsning

Nu är det snart endast 4 veckor kvar innan jag börjar jobba igen. Lite pirrigt men ska bli kul! Under tiden blir det en hel del läsning och trädgårdspyssel och annat. Igår hann vi med en bio t.o.m. Det blev Narnia: Prins Caspian. Jag läste alla C.S. Lewis-böckerna för många mångar år sen men man glömmer ju rätt så fort... Därför var det mesta som hände i den här filmen lite som en överraskning. Trevligt. Jag gillade den även om tvåan mer är inriktad på slagfältet medan den första filmen hade mer saga runt omkring. Ibland tyckte jag också att dom pyttesmå elvaåriga killana som satt själva några rader nedanför oss på bion kanske var för små för detta. Men dagens barn och unga är väl avtrubbade, eller hur är det egentligen? Jag vet inte jag. Har plöjt en del böcker också, bl.a. två deckare av den isländske författaren Arnaldur Indridason, Glasbruket och Kvinna i grönt. De fick båda Glasnyckeln när de kom ut och Glasbruket är den första som kommit ut på svenska. Jag måste säga att båda var bra men Kvinna i grönt tilltalade mig mer. Kanske för att man då lärt känna den isländske kriminalpolisen Erlendur och hans kollegor lite bättre. Sen gillar jag det karga, nästan ogästvänliga Island som det presenteras i romanerna. Som gjort för mord!

Oh oh oh oh Thunder Road...

I lördags var jag på Ullevi och såg Brucan, det var magiskt!

Hembesök

Idag har Oliver och jag varit på hembesök hos Svante i Rångedala. Oliver har både lekt med Ingalill och spanat in Bruno i hönshuset. Svante och Bengt såg väldigt avspända ut för att ha ett helt växthus liggande på uppfarten, redo att sättas ihop. Men först måste murarn´ komma och göra sitt. Alltså en dag till för slösemester! Både 11-kaffet och lunch bjöds det på och solen gassade från en klarblå himmel. Trevligt att få umgås utanför kontoret ibland. :)

På bilden är Oliver o Ingalill in action, därav suddigheten...

Strejkande bibliotekarier?

I natt utbröt strejken bland Stockholms busschaufförer och men det utlovade kaoset verkar ha uteblivit enligt DN. Lite irritation här och där men det kanske inte är så konstigt. Vi är väldigt beroende av att kommunikationerna fungerar som de ska och många tycker att stockholmarna är bortskämda som ofta klagar på förseningar med tunnelbanan fast den går var femte minut... Men det är väl som med datorn, går det inte fort nog blir man galen om man är van vid det. På landet kan man ju stå och vänta på en buss en halv dag och blir inte stressad för det. Saker och ting är olika. Hur som helst så funderade jag på alla dessa strejker. Har bibliotekarierna strejkat någon gång? Jag googlade lite och hittade i alla fall den här informationen. På Mölndals bibliotek strejkades det i hela sex veckor 1972. Men det verkar vara det enda jag hittar om strejkande bibliotekarier. Är det någon annan som vet? Vi kanske är en tålmodig yrkesgrupp som nöjer oss med lite eller är det tvärtom så att det pyser i leden och strejken är nära? Jag vet inte, jag "jobbar" ju hemma just nu och det närmsta strejk vi har här är en sällsynt matvägran hos Oliver. Men han ställer inga motkrav heller så jag vet inte hur vi ska lösa situationen. Som tur är händer det inte ofta så jag behöver nog inte bekymra mig om det. :)

Demon in the dark...

Vad är det på bilden undrar ni säkert, är det en gammal möglig ost? Svaret är nej, det är en lyxig tvål från Lush... den fick jag i julas och har inte öppnat förrän nu. Så ikväll, efter någon timmes hårt arbete med att rensa grönsakslandet innan Ernst gjorde entré i teve kl. 20, använde jag min nya tvål i duschen. Härligt... och härligheten förstärktes liksom när jag visste om att den heter Demon in the dark...

SM i sms

Jag hörde på radion idag att just nu pågår SM i sms i Borlänge. Där borde ju jag vara med! Jag är the queen of sms. Jag ringer knappt med min telefon utan sms:ar nästan enbart. Jag tror t.o.m. jag har ett särskilt sms-abonnemang. Alltså borde jag vara i Borlänge just nu och vinna SM i sms! Det fick mig även att fundera över om det finns något SM inom biblioteksvärlden som vi kan ställa upp i? (förutom just biblioteks-SM då...) Kanske finns det SM i katalogisering? Eller SM i bokuppsättning? Eller varför inte SM i informationssökning. Jag tycker vi undersöker saken BUMS! Under tiden ska jag fortsätta att öva på min sms:ning, kanske blir det Borlänge nästa år för mig! (och sen kan ni räkna alla ggr jag skrivit SM eller sms i det här inlägget, tyvärr vinner ni inget pris men det är ju alltid kul att räkna!) :)

Röd flagga och Twitter

Idag skiner solen otroligt nog, men jag såg allt att det regnade i morse. Så det så! Jag och Oliver passade på att ge oss ut med bilen en sväng för att uträtta lite viktiga ärenden på stan och jag upptäckte att jag nog har lite av Thelma & Louise i mig! Jag höll nämligen på att köra rätt genom avspärrningen efter Sjömarken där de lägger ny asfalt. Visst såg jag skyltarna, och visst såg jag killen med den röda flaggan. Men, jag tycker att han höll upp den lite sådär nonchalant vilket jag tolkade som att det var fritt fram. Det var det inte... oj oj sen vinkade han ordentligt vill jag lova och jag fick snällt tvärnita och backa tillbaka och trixa och skämmas med en rad bilkö bakom mig... när jag vevade ner rutan hörde jag stop-mannen säga i sin walki talkie "jag fick stopp på henne till slut". Aj aj, förnedringen var total. Men killen hade glimten i ögat och allt gick ju bra så vad tusan! Medan jag satt där och städade bilen febrilt för att slippa ögonkontakt med min grindvakt så flimrade scener från Thelma & Louise framför ögonen, tänk om jag hade haft sjalett, solglasögon och en blå Thunderbird, då hade det hänt grejer! Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan det var mikroblogging. Är det ett begrepp som satt sig? och är det något som använts? jag är tveksam, men när jag läste på Twitter så lät det ganska kul. Men kräver att man har alldeles för mycket fritid... eller möjlighet att göra saker på datorn på arbetstid som egentligen inte är arbete... Twitter är ett socialt nätverk med mikroblogging och även Twittervision som jag tror Klaz nämnde på sista genomgången. Mikroblogging lanseras som något mellanting mellan blogg och chat och meningen är att man ska skriva väldigt korta inlägg om vad man gör, tja, just för tillfället. Sen har man en radda med andra mikrobloggare att hålla koll på för skojs skull. Jag tycker nog att den vanliga bloggen räcker för mig liksom chatten. Nåt mellanting känns ganska meningslöst. Men det beror ju på hur man ser det. I dagens samhälle där man ska vara online och tillgänglig dygnet runt blir det här ett sätt att hålla reda på vad folk pysslar med även om man inte pratar med dom. Ganska praktiskt för tonårsföräldrar kanske? :) Jag har inte testat Twitter själv (det finns fler än Twitter som tillhandahåller denna tjänst) och tror att minnet är fullt. Alla konton börjar bli förvirrande och snart orkar inte hjärnan mer. Jag håller mig till Blogger.

Regn

Jag kunde inte sagt det bättre än Orup. Just nu känns det som att det bara är regn hos mig. När börjar sommaren?

Lite lagom sådär

Nu när man är väl bevandrad i webbens underbara vokabulär och vet vad Second Life är snubblar man över roligheter överallt. Nu senast i serietidningen Larson (jag prenumererar fortfarande på serietidningar jag vet...) så hade Sigges Lagun en underbar strip som kändes ganska passande på åtminstone undertecknad! Jag hade lite svårt att släppa loss i Second Life och såg ut ungefär som vanligt och gjorde inget större väsen av mig själv... Så kan det gå.

Bilden är hämtad ur senaste Larson och strippen ritad av Jim Toomey.

Och sen kan jag meddela att det via min enkla Doodle-undersökning går att utläsa att jordgubbar alltid ätes på midsommar, åtminstone vann det svaret med förkrossande majoritet. Om det finns på bordet var ett annat alternativ som fick två svar. Och där vet jag från en säker källa att ett av svaren enbart valdes för att avika från huvudparten... Så kan en halvt oseriös snabbenkät sluta minsann.

Do the Doodle...

Det här med Doodle som Kakan skrev om i sitt inlägg är ju hur kul som helst! Jag gör en helt ovetenskaplig test om hur många som äter jordgubbar till midsommar just nu och förvånansvärt många svar har redan trillat in. Jag gjorde det enkelt för mig och mailade ut länken till ett gäng personer att besvara men man kan ju precis lika gärna lägga ut den i bloggen. Därför gör jag det också. Mycket lätt och smidigt och kul om man vill göra en liten snabb gallupundersökning och man säkerligen använda den mer seriöst också! Det får jag testa när den sidan sätter till... Det är kul att testa lite olika funktioner när man får tid över, vilket i mitt fall blir när oliven sover en lur och jag bestämmer mig för att jag inte har någon lust att städa eller hänga upp tvätten.
Trevlig midsommar allihop!

Bokningsproblem

Här tror man då att man som högskolebibliotekarie och van internetanvändare lätt som en plätt ska kunna boka en resa på nätet. Men icke, det tog en hel kväll och slutade med att svägerskan och hennes sambo hade en resa till Rom med hotell bokad, men inte vi. Hm... Till slut, dagen efter hade vi lyckats få till det så Rome, here we come! Att boka på nätet är ett väldigt smidigt sätt, lastminute.com hade en väldigt bra hemsida där det gick att boka flyg och hotell samtidigt och få upp bra hotellförslag med kartor och info. Men, det är inte så smidigt när någonting går fel, då är telefontiden något i stil med mellan kl 03-03.30 och ingen svarar. Man blir lite utlämnad när man helt plötsligt betalt en resa men inte vet om allt är klart. Och efter allt letande hit och dit så börjar man förstå varför det är dyrare att köpa en resa på en resebyrå, de tar helt enkelt betalt för att fixa saker åt en. Väldigt bekvämt. Men fördelarna med inernetbokning överväger ändå när det gäller sådana här korta weekendsaker där det enda som behöver vara klart är hotell och flyg. Priset blir faktiskt billigare och mer pengar kan läggas på anitpasti och italienskt rödvin... eller som sist jag var där 1992, svindyrt kaffe på Piazza Navona (som moster till höger på bilden ändå betalade). Rayban och permanent i bästa "början-på-90-talet-stil". Ack, vilka minnen...

Bibliotekarie 2.0

Tack för utmärkelsen! Inte illa att bli Bibliotekarie 2.0 (eller var det 2.4?) Mycket roligt och mycket oväntat för många har ju gjort ett riktigt bra jobb med bloggarna! Det var även en väldigt god smörgåstårta, den tackar jag också för :) Jag läste serien Carpe Diem i Borås Tidning här om veckan. Och trots teknikens utveckling som far fram som en ångvält genom världen känns det skönt att veta att ingenting egentligen har ändrats nämnvärt sedan stenåldern. Trevlig sommar!

Bild ur Borås Tidning

Allting har ett slut...

...så också 23 saker för BLR. För att göra en liten utvärdering så kan jag börja med att säga att det har varit jätteroligt att greja med detta under våren. I dubbel bemärkelse för mig som är lite bortkopplad från jobbet för tillfället, det får man ju allt lov att säga. Därför har de olika kurstillfällena inte bara varit lärorika för mig, jag har även fått umgås lite med vuxna människor en stund (och en gravid kvinna). Jag tycker att idén om 23 saker är väldigt bra och att alla i webgruppen har jobbat väldigt hårt för att göra intressanta och roliga föreläsningar och ett proffsigt kursmaterial (liksom Eli efterlyser jag att detta ligger kvar på intranätet sedan). Ett extra plus har ju självklart varit att man har kunnat följa allas bloggar där inte bara 23 saker har avhandlats utan även lite ditt och datt. Många intressanta åsikter och tips, och återigen en extra bra grej för föräldralediga personer :) Förmodligen har alla inte nytta av, eller kommer att använda sig av allt som vi har lärt oss på den här kursen men det var ju inte meningen heller. Meningen var ju att vi skulle testa på och lära oss mer om tjänster som vi kanske inte använt innan. En del av det som tagits upp under 23 saker har jag nosat lite på innan, en del behärskar jag ganska bra och en del har varit helt nytt! Mycket roligt och lärorikt och jag ser fram emot att börja jobba i augusti och upptäcka mer om web 2.0. Vi syns på avslutningen på onsdag!

Podcast och Last.fm

Last.fm var verkligen något för mig, jag fastnade snabbt i skrobblandet och hittade nya artister att skriva upp på önskelistan till den kommande födelsedagen. Jag tycker det funkade bra att få fram liknande artister till den man skrev in, det verkar som att många före mig har skrobblat i singer/songwriterfacket... Ett litet minus med last.fm var att jag ibland tappade bort min egen sida, ingen riktigt bra meny. Men det ger sig kanske med tiden, när jag har använt det lite mer. Jag har även testat att prenumerera på några radioprogram, P4 Knattetimmen och P1 Spanarna. Jag laddade ner iTunes som programvara och det funkar jättebra, funderar på att lägga upp ett litet musik och radiobibliotek där när jag får tid. Jag gillar podcasting som idé och ska lägga över lite musik på min mp3-spelare också, hittills har jag bara lagt över redan existerande musik från datorn. (någon som har testat den där skivspelaren med usb-port än förresten?) Musik kan man aldrig få för mycket av fast jag ibland svettas när jag ser alla nya skivsläpp, ungefär som med nya böcker... Det här är ju ett bra sätt att få ner sin musik i den bärbara och ta med på promenaden tillsammans med stegräknaren såklart. Jag ser fram emot när BLR ska börja sända radio för våra låntagare. Kanske veckans boktips eller veckans engelska fras? Det finns ju INGA begränsningar!!!

Barn förlänger livet

I GP idag kunde man läsa att om man umgås mer med barn och yngre så förlänger man livet. En studie har gjorts på bananflugor (ständigt dessa bananflugor som tydligen är väldigt lika människan i DNA...) och detta gjorde bildtexten lite kul "Den som får hålla ofta i små händer ökar sina chanser till ett längre liv visar ny forskning. Åtminstone är det en sanning som gäller för bananflugor." Jag såg genast hur några pyttesmå bananflugor satt och höll ännu mindre bananflugor i händerna... haha hur nu det skulle gå till. Hur som helst så har man ju hört att barn ger gråa hår till föräldrarna men nu har det alltså kommit nya forskningsrön, att umgås och socialisera med yngre skjuter upp åldrandet en aning. Jag har nog redan fått ett och annat grått hår sen jag blev förälder men jag hoppas och tror även att jag fått några gratisår på köpet, för bananflugor eller inte, det finns inget som ger sån lisa för själen som att hålla en liten barnhand i sin.

Bokläsning på skärmen

Jag får väl erkänna med en gång att jag trots min ringa ålder (och sluta att le med en gång!) inte riktigt har fastnat för det här med att läsa böcker på skärmen. Jag gillar den fysiska boken, att bläddra bland sidorna, klämma på omslaget, somna med boken över ansiktet osv. Ja, jag gillar t.o.m. den där lite unkna lukten som omger en del gamla dammiga antikvariatsböcker. Så därför blev jag glatt överraskad när jag idag laddade ner Johanna Thydells bok Det fattas en tärning från Stadsbibliotekets e-bokstjänst. Jag kommer fortfarande till stor del helst att välja "riktiga böcker" om jag ska läsa romaner och dyl. Men jag tyckte det var helt ok att läsa den på datorn! Och det skulle vara kul att testa en handdator för att se hur det känns i mindre format. Stadsbibliotekets e-bokstjänst var enkel att använda och det gick snabbt att få ner boken på datorn samtidigt som det gick att maila filen till en annan dator och läsa den där. Smidig tjänst när man vill läsa en bok omgående eller det är något man letar efter eller snabbt vill kolla. Och det är ju framför allt det sistnämnda som för mig kommer att vara det största användningsområdet. Att kolla källor, läsa kurslitteratur och annan fack. Inte att läsa "den stora romanen", eller den lilla... Jag tycker det är ett bra alternativ till den vanliga boken och jag välkomnar en mer utvecklad e-bokstjänst och läsare. Jag tror heller inte att de kraxande olyckskorpar som ylar om att den gamla hederliga boken snart kommer att försvinna, har rätt. Lite yin och yang här vore ju inte fel, gammalt och nytt KAN faktiskt existera sida vid sida!

Lonely in Second Life

Här om kvällen laddade jag ner applikationen Second Life till min bärbara dator och sen försvanna jag från världen en stund. Jag märkte inte ens att Stefan gick och la sig... Det var roligt att skapa sin egen avatar och för den som undrar kallar jag mig Learnia Larnia i mitt andra s.k. liv. Däremot ser jag ungefär ut som jag brukar, lite smalare kanske men jag tror det beror på att man sällan äter i Second Life :) Jag har inte haft några större problem med systemet heller men det kanske beror på att jag har det på mitt eget lilla nätverk här hemma istället för på Högskolans gemensamma. SL känns lite som SIMS på resande fot, men här skapar man inte sitt eget hem och andra figurer utan bara sig själv och besöker en massa olika platser online. Konceptet känns aningen flummigt och som sagt, hur skulle det se ut om alla satt hemma på sin kammare och levde i Second Life? Bonden glömmer mjölka korna, Ica har ingen som jobbar i kassan, banken har stängt redan från kl 10.00 osv... ja ni förstår ju, snart finns det inget First Life. Och det är ju ett starkt argument MOT Second Life, har folk inget eget liv liksom? Och det gäller ju hela den här mötesplatsprylen på webben. Man kan fullkomligt snöa in på att försöka låtsas vara någon annan eller leva ett tämligen anonymt liv enbart på nätet. Jag är den första att erkänna att jag lätt fastnar i sådant här, men tror att sen Oliver kom in i mitt liv har jag helt enkelt inte tid att leva i något Second Life. Jag spenderar tillräckligt med tid på nätet ändå, precis så mycket att jag själv tycker att det kanske ibland borde vara mindre... Det intressanta med Second Life är alla ställen man kan besöka och alla personer man kan interagera med live! Tänk att möta Bibbi Ruffo eller Konrad Kass på Library of Congress! Och vi på bibblan kanske kan göra studiebesök på British Library virituellt! Det blir ju betydligt billigare i alla fall. Jag kan inte låta bli att tycka att detta moment i 23 saker kunde ha varit frivilligt för hur många förvirrade personer från BLR kommer inte att planlöst vandra runt i Second Life och jobba på dansmovsen och desperat försöka att inte se alltför bortkomna ut medan vi skapare kommer att pyssla med annat och inte ha en tanke på våra alter ego i SL. Men roligt är det allt att knåpa ihop en egen liten person och ge sig ut i cyberspace och leta efter meningen med livet!

Socialisera på nätet

Jag har varit Facebookanvändare i ett år ungefär och har nu kommit över den värsta hypen. Tyckte precis som Christel att det var väldigt roligt i början, man blev nästan manisk! Man letade efter gamla försvunna kompisar och testade alla tusen applikationer. Men efter ett tag dalar nyhetens behag. Vill man egentligen ha kontakt med alla dom där människorna? Orkar och har man tid att sitta och skicka virtuella fiskar till någon annans akvarium? Svaret är nej, man tröttnar. Håller med Daniel att Facebook blir "information overlead" i kubik. Alla applikationer har eskalerat och jag vill inte ens tänka på allt jag har skickat vidare per automatik till mina andra "vänner". Jag använder fortfarande Facebook men på en betydligt mer besinnad nivå. Det som är positivt med Facebook och alla andra sociala mötesplatser på nätet är ju att de är just mötesplatser, någonstans där man kan spara lite foton och prylar och träffa och diskutera med andra människor och hålla sig lite uppdaterad med vänner man inte träffar så ofta. Jag gjorde mig en användare i MySpace också, bara för att testa något nytt. Jag har inte direkt hunnit göra någon djupdykning utan har mest tittat vad som finns och hur andra har sina sidor upplagda. Det som står ganska klart är att MySpace är en bra mötesplats för den musikintresserade och allra helst den som vill diskutera musik med likasinnade eller som vill ha konsertkompisar eller de som vill bli kända och lägger ut egen musik. Jag hör i så fall till de första och ska nog ta och utforska MySpace lite mer men jag tror att jag föredrar en något mer allmän mötesplats som Facebook. Det passar mina syften bättre.

Counting steps

Jag är inte med i stegräkningsprojektet på jobbet. Det blev för många projekt för mig kändes det som, jag är ju ändå mammaledig! Men jag har en egen stegräknare som jag har använt ett tag. Det är en liten sporre som ger en extra kick så man tar den där promenaden man egentligen hade tänkt hoppa över... Jag snittar ungefär 10500 steg per dag utan att anstränga mig nämnvärt och det tycker jag är bra! Men jag vet ju att det beror på mina dagliga promenader med barnvagnen. Så vad som händer sen när jag är tillbaka på jobbet och sitter fastgjuten i min kontorsstol hela dagarna vete tusan... Hur hinner/orkar ni andra? Visst får man en hel del steg på jobbet också, men då får man ta några turer till plan 4, ingen mer hiss för min del med andra ord :) Vi ses i trapporna sen!
(upptäckte precis den nya webben på HB´s sida och vid en kort anblick ser den skitsnygg och enkel ut! Och BLR´s sida är ju självklart bäst! Ni har jobbat på bra!)

Min kropp!

Aj aj aj, jag är verkligen ingen kroppsarbetare... slavdrivaren mamma har varit här och styrt upp verksamheten så nu är grönsakslandet uppgrävt och i helgen planterade vi potatis, sallad, rädisor, lök m.m. Vi hoppas på lika god skörd som förra året! Alla rabatter är rensade och fixade, gräsmattan klippt, altanen färdigmålad och oljad (äntligen!) och trädgårdsmöblerna är rengjorda. Pust. Som ni förstår har jag knappt hunnit facebooka och ännu mindre festat runt i Second Life. Men jag ska sätta fart så fort jag får en ledig stund. Just nu sover oliven i sin vagn ute i skuggan och jag ska äta upp helgens grillrester till lunch. På återseende!

Office in space

Svante och jag testade att dela dokument i både Google Docs och Writeboard. Jag måste ju erkänna att jag inte har hunnit använda de här programmen ordentligt i mitt arbete, kanske för att mitt arbete just nu består av att rensa i rabatterna, måla altanen och se till så att inte Oliver river huset. MEN, om det var så att jag arbetade på bibblan som vanligt och samarbetade med någon eller några genom att skicka en text fram och tillbaka så skulle jag nog tycka att Google Docs eller Writeboard är bra alternativ till det gamla vanliga. Och då spelar det egentligen mindre roll om dessa samarbetspartners arbetar hemifrån, från olika våningar i huset eller sitter i samma rum. Liksom chat och mail lämpar sig GD och W bra för teamwork. Men det funkar säkert lika bra för eget arbete med. Överhuvudtaget lockar hela "på webben-grejen" mig, bookmarks, taggar och office på webben är ju toppen! Jag gillar inte att vara låst vid EN speciell dator eller ett litet nätverk. Men å andra sidan öppnar man ju upp sitt arkiv och liv genom att allt alltid finns på webben. Men här är det bra att t.ex. GD ligger under ett google-konto (där jag praktiskt nog kan ha både mail, foton, bookmarks, dokument och mycket myckte mer) och W ligger och surrar i mailboxen och i cyberspace. Nackdelen med W är också just denna lilla url som man måste spara på något smart ställe för att komma ihåg den. Om man inte hittar igen den, är den borta för alltid då? Och det här med Google, börjar det inte likna Microsoft? Fast gratis? Det är bekvämt och bra att ha många funktioner samlade under sitt konto men det känns som att Google brassar på med fler och fler saker och jag är rädd att det blir lite Bill Gates över det hela. Men nu kanske jag går händelserna i förväg! Jag tänker i alla fall testa GD och W lite närmre när jag kommer tillbaks till jobbet och jag gillar särskilt W för dess enkelhets skull. Mer sånt!

Mindre webb, mer altan

Nu har projekt "måla altanen" börjat här hemma och igår höll jag på och målade till 21.30, sen blev det mörkt och grannen undrade nog vad jag höll på med. :) Idag har farmor passat Oliven så jag har kunnat måla resten ostört. Färgen räckte på millimetern, jag fick nästan skrapa ur det sista. Mer färg får inhandlas för en andra strykning. Sen ska trallen oljas och sen är det klart. Man har alltid saker att göra när man har hus kan jag meddela (om det var någon som trodde något annat). Nu hoppas jag bara att min förkylning ger med sig så jag kan bli lite pigg snart för det är ingen hit att måla i solsken medan huvudvärken bultar och hostattackerna spirar. I övrigt har det tydligen brunnit på Ica Köpet här i Sandared men jag var så upptagen med min altan att jag inte märkte någonting. Det var Kakan som berättade dom spännande nyheterna! Tydligen hade det startat i varmluftsugnen, så kan det gå när man bakar. Men Ica är öppet som vanligt, bara charkdisken är stängd (!). Detta har jag hört från en säker källa. Trevlig Valborg allihop! (och ja, vi glömde hissa flaggan idag igen, vi är hopplösa flaggstångsägare som snart blir lynchade av våra flaggfascistgrannar)

Sverige stannar utan kaffe

Ibland hör man roliga saker på radion. Som på förmiddagen idag när jag körde bil och hade "ring P1" på. Ämnet som diskuterades var det svenska försvarets vara eller icke vara och en man ringde in och tyckte inte vi skulle satsa på upprustning. Detta eftersom vi ändå inte hade en chans mot ryssarna (som tydligen är våra svorna fiender) och lilla Sverige är ganska ointressant att inta. Hur som helst så rullade hela "konversationen" på och programledaren undrade till slut om det ens var någon idé att vi försökte ha ett försvar, och nej det tyckte han absolut inte. För det hade ju (känt namn som jag just nu har glömt) sagt en gång att vill man ta över Sverige är det bara att ta kaffet ifrån svenskarna. Då gör vi vad som helst! vi kapitulerar och överlämnar allt vi har. Ha ha det var rätt roligt sagt för jag fick genast en bild av hur verksamheten totalt stannar av på BLR om det skulle bli kaffebrist. Jag vet ju bara hur folk börjar flacka med blicken och se stirriga ut om maskinen råkar bli servad just runt kl 9.00 eller när den som har kaffeveckan har glömt att fylla på maskinen efter en tung vecka. Då snackar vi kris! Och då har ändå vår största kaffedrickare slutat (Urban) men jag tror att Klaz leder kaffeligan nu... För att göra en lång historia kort så ligger det kanske något i det som den upprörda mannen sa på radion i morse, utan kaffe stannar Sverige. :)

Det blåser på månen

Idag plockade O fram en av mina favoritböcker ur bokhyllan. Nämligen Det blåser på månen av Eric Linklater. Den är skriven redan 1945 vilket jag inte hade så stor koll på. Författaren var med i både första och andra världskriget och verkar ha varit med om en hel del. Jag funderar på att läsa om boken idag (när jag nu ska hinna det) eftersom jag egentligen inte minns exakt vad som hände men varje gång jag hör den nämnas fylls jag av underbara läsminnen från barndomen. Märkligt vilken effekt vissa saker har på en! Jag såg att den här boken har jag själv gallrat ur från Ekarängsbiblioteket när jag arbetade där, till förmån för min egen bokhylla hemma... Vissa privilegier ska man väl ha som bibliotekarie!?

Snuvigt barn och soligt väder

Jag får väl också skriva några rader om det vackra vädret, jag som är hemma och kan njuta av det menar jag! :) Solen är härlig och ibland hinner jag sitta på altanen och dricka kaffe och läsa en tidning. Fast just nu har jag en snuvig liten oliv hemma som snörvlar, gnäller och bara vill äta fruktpuré, han är inte lika förtjust i solen kan jag lova... ikväll har han ändå busat och smajlat en hel del så han är nog på bättringsvägen (hoppas jag). Han gillar att roa sig i bokhyllan och för er som undrar så verkar fortfarande Alistair MacLean vara favoriten... om det är placeringen eller innehållet som gör det kan jag inte svara på. Ibland går det ju lika bra med Lilla fordonsboken... I övrigt sneglar jag på allt som borde göras i trädgården, handlar burkmat på Ica, barnsäkrar hemmet, läser den fantastiska boken Vindens skugga och äter glass. Livet är rätt nice.

Tagga ner? snarare mer!

Nu har jag jobbat med taggar och bookmarks i del.icio.us. Det var som Kakan sa att tiden snabbt rinner iväg när man pysslar med sina taggar. Jag importerade mina taggar till del.icio.us och skapade ett taggmoln i bloggen. Molnet är än så länge inte så stort och kanske lite missvisande... och jag får väl ursäkta mig med att avsaknaden av jobbrelaterade sidor faktiskt beror på att jag är mammaledig o inte har så mycket annat att komma med på min egen dator hemma... hm En del har även snabbt påpekat att det inte finns en enda glass-tag än så länge, men det kommer, det kommer! Hur som helst, det här med taggarna fungerade inte helt smärtfritt för mig eftersom det blev en del knas på vägen och jag inte fattade förrän efter ganska lång tid att man var tvungen att gå in på VARJE bookmark och göra om den/det så att den syntes och fixa till taggarna så det inte stod imported framför varje. Eller finns det något annat smidigare sätt? Sen blev det lite andra problem också när taggmolnet skulle in i bloggen men det löste sig. Däremot förstår jag inte varför min tag rolls-sida inte sparar inställningarna jag gör utan varje gång jag är där inne går den tillbaka till någon sorts default som det var från början. Mycket irriterande. Nu kan man i alla fall beskåda mitt taggmoln och det ska utökas en del men det tar lite tid, och tid har jag bara i korta stunder eftersom så fort jag vänder ryggen till har den lilla marodören rivit ner något han inte får eller vurpat och slagit i huvudet när han försökt resa sig upp mot något som inte riktigt funkar. Livet är hektiskt och värre blir det påpekar alla vänligt hela tiden... hm Jag gillar i alla fall del.icio.ous och är fast i taggandet.

Dagiskris

Det var ju inte så roligt idag när jag öppnade BT och läste att "efter jul kommer vi att ha jätteproblem" när det gäller att få ihop dagisplatser till alla babyboombarn. Det var jag medveten om redan innan för det behövdes ju inget geni att lägga ihop ett och ett som i det här fallet då det byggs mycket nytt och flyttar in barnfamiljer och unga par i var och vartannat hus i det här området. Oliven är anmäld till dagiskö och vi kan inte göra så mycket annat än hoppas på det bästa. I nödfall har vi ju farmor som bor 5 minuter bort med bilen och som för det mesta är hemma på dagarna. Men jag hoppas ju att Oliver ska få lite nya kompisar! Det ordnar sig nog. Just nu har vi fullt sjå här hemma att barnsäkra huset för den lilla marodören som far fram som en virvelvind och sopar rent överallt. Nu är det mellisdags och sen när jag får tid så måste jag sätta igång med tagsen. :)

Glass är inte tortyr

Efter den här glassmelodidebatten måste jag ju bara slå ett slag för Hemglassbilen. Att jämföra melodin som tortyr var ganska skrattretande. Visst kan upprepade melodier anses som störande och i extrema sammanhang som tortyr , men glassbilen??? Jag håller med professor Bo Sjöberg att "ökad glassförsäljning bidrar till övervikt och fetma hos barn". Däremot undrar jag om Bo Sjöberg verkligen har sett glassbilen när den kommer med sin trudelutt, för jag kan inte påstå att det direkt kryllar av barn som köar för att köpa glass. Det gjorde det däremot när jag var liten och fick en slant av mamma för att kunna springa ut och köpa 2 halvliterspaket med glass. Då snackar vi folksamling! Idag är inte glassbilen särskilt spännande längre och det finns ett (ofta) större och betydligt mer lättillgängligt utbud i varje mataffär! Så resonemanget håller inte riktigt. Jag vet att en del tycker att glassbilens da da da da da är ett störande moment i kvarteret men då tycker jag nog våra moppemarodörer till grannar som börnar utanför knuten i tid och otid är betydligt mer störande. Jag tror inte att hemglassbilen bär skulden för dagens barnfetma, problemet ligger definitivt djupare än så.

Rapport hemifrån

Jag inser ju att Sandared inte är i närheten av att vara lika spännande som Southampton där Sofia befinner sig just nu, men även här pratas det open access vill jag lova! Fast min åhörare är tämligen intresserad utan vill helst jaga sin röda kloss över golvet eller riva ner allt på hyllan under vardagsrumsbordet eller pilla på pedalerna som öppnar och stänger kyl och frys. Och mycket MYCKET annat bus. Oliver har med andra ord blivit en stor kille som är betydligt rörligare än tidigare vilket ställer högre krav på hans ömma moder. Det blir många NEJ, och många, men hur 17 lyckades du med det där?? under dagarna och jag har funnit att jag allt oftare säger de förhatliga orden nej Oliver, inte den där, så är det bara. Det är det där sista jag opponerar mig emot, för det är egentligen det värsta svar jag vet, så är det bara. Vadå så är det bara?? varför, hur, på vilket sätt???? AAAAAAAA jag får skärpa mig, annars sitter jag snart här och gör precis allt det där jag minsann aldrig skulle göra när jag fick barn. HA HA!

I have a dream

Idag är det 40 år sedan Martin Luther King sköts till döds i Memphis. I have a dream måste ju vara ord som är för evigt förknippade med denna historiska man. Jag undrar om världen hade sett annorlunda ut om han hade fått bli äldre än 39 år. Rasmotsättningar figurerar i media dagligen och det bevisas gång på gång att svarta och vita inte alls existrerar på samma villkor, ens i Sverige. Jag funderar också på varför det så många gånger är just fredsivrarna som blir mördade och inte de fanatiska diktarorerna, vad säger det om oss människor? Eller ligger det i det här fallet något i alla de konspirationsteorier som ständigt föds i USA? Ligger det en störra makt bakom? I have a dream, säger King, det hade han förmodligen haft än i dag. Det vill åtminstone jag tro i alla fall.

Gå och bada

Nu har jag läst på lite mer om Open Access och vårt eget arkiv, BADA. Att publicera forskningsrön fritt tillgängligt för alla i s.k. öppna arkiv borde ju vara något som gagnar alla, forskare som läsare. Något som verkar ställa till lite fundersamheter är väl i så fall hur det hela ska finansieras. Jag reagerade på raderna "Open-Access-tidskrifter/förlag avgiftsbelägger ofta författaren istället för att kräva prenumeration av läsaren" på BLR´s sida. Varför ska egentligen författaren betala? är inte det att motarbeta idén med att få så många forskningsrapporter som möjligt i ett fritt open access-format? Varför skulle författaren vilja betala för att se sina forskningsrön i ett öppet arkiv när han kan få detsamma finansierat i en vetenskaplig tidskrift? Eller vem är det egentligen som betalar? Enligt nättidningen Forska som Vetenskapsrådet ger ut visar studier "att artiklar som är fritt tillgängliga citeras mer och att vetenskapliga rön uppmärksammas snabbare i öppna tidskrifter." Har det med det att göra? Att författarna vill sprida sin forskning så snabbt som möjligt och därmed betalar lite för det i samma veva? För mig är det en motsägelse att man gör så - ur open access-synvinkel. Men detta kanske inte är så konstigt som jag får det att låta, jag blev bara förvånad när jag läste det. Jag prenumererar numera även på artiklar, bokkapitel och konferensbidrag från BLR via BADA. Jag väntar med spänning på nyheter!

Egyptian adventure...

Jag hör till en av dom som använder wikipedia ganska ofta om jag snabbt vill kolla upp någon grej. Men bibliotekarien i mig brukar viska - tänk på källkritiken! i mitt ena öra. Därför känns det ju ganska bra att upptäcka att det är så många som lurar i busken och kontrollerar vad folk skriver. Det betyder ju att man till viss del kan lita på wikipedia och använda det som ett riktigt uppslagsverk. Nice. Jag har nu varit inne på den för mig nya sidan Choose your own adventure och lagt till en liten kort story med två valmöjligheter till fortsättning. Konceptet tilltalade mig för det kändes lite som de där nedklottrade historierna man gjorde som barn. En började på en berättelse, vek ihop pappret och skickade vidare så fick nästa skriva en rad eller två. Fast där visste man ju inte vad föregående hade skrivit så historierna kunde bli aningen skumma... Hur som helst så var det väldigt enkelt att lägga till text till en historia här även om hjälptexterna inte alltid fungerade. Den här sidan känns inte på långa vägar lika använd som wikipedia och inte heller lika välarbetad. Men det kanske är något som kommer att växa nu med alla nördiga tonårskillar som växer upp framför datorn utan att sova på nätterna...

April april

I morse när jag vaknade kände jag helt plötsligt att html, feeds, RSS, snarfer, tags och annat inte är nåt problem, jag behärskar allt! Men sen insåg jag, precis som ni gör nu, att detta är ju dagens aprilskämt. Ibland fattar jag ingenting... Jag tycker inte att de uppgifter vi fått hittills är särskilt svåra och webbgruppen har ju lagt ner sjukt mycket arbete på att göra väldigt lättfattliga lathundar och bra information! Däremot kan jag ibland fastna i tekniken och inte förstå sambandet, eller hur något egentligen fungerar rent praktiskt. Hur kommer det där RSS-flödet in i Google reader? osv... Ibland jag att jag visste mer vad som händer bakom kulisserna i datorn men där krävs det ju mer kunskaper och utbildning. Så ibland är jag helt enkelt snurrig. MEN (och detta är ett positivt men och inte ett Tony Irving-men...) jag tycker det här är jätteroligt och ju mer man lär sig ju roligare blir det. Sen får jag ju acceptera att detta är ett område jag nog aldrig kommer att behärska men det måste man ju inte göra! Jag ska göra mitt allra bästa att hänga med i alla fall och har redan lärt mig massvis, och blivit nyfiken på mer! Man kan inte ha full koll på alla områden så jag är glad att jag faktiskt har ett område som jag behärskar till fullo, jag talar naturligtvis om glassätning. Där är jag kung (eller drottning) och skulle nog kunna hålla kurser i ämnet men är tveksam till hur stor uppslutning det skulle bli... Men håll ögonen öppna, snart kommer kanske en 5-poängskurs i glassätning på Högskolan! ;)

Utvärdering

Nu har jag prenumererat på nyhetsflöden några dagar och tänkte utvärdera tjänsterna lite. Jag gillar funktionen och eftersom jag inte har så många sidor som jag följer så funkar det här med att lägga till aktiva bokmärken i Mozilla utmärkt. Jag testade även att prenumerera på bloggarna från BLR via Google Reader och först fattade jag inte varför jag bara fick gammal skåpmat som inte ändrades. Jag petade in funktionen Nästa - i bokmärkesfältet och fick då upp Kakans senaste inlägg som vid tillfället faktiskt var det senaste inlägget. Hurra! Det innebar att jag själv måste ha missat att göra någon funktion i Google Reader med andra ord. Och mycket riktigt behövde man markera alla inlägg som lästa innan den visar senast uppdaterade inlägg... man lär så länge man lever! Jag har använt Google Reader eftersom jag sitter hemma och pysslar och tyvärr inte har snarfer, som ju annars har ett mycket coolare namn. Men jag är ju inte så cool så det här passar nog bra. :)

Flöden, flöden , flöden...

Nyhetsflöden är ett användbart hjälpmedel, särskilt yrkesmässigt. Men det funkar även rätt bra även om man vill hålla reda på sina favoritbloggar och vanliga hederliga nyheter från t.ex. GP. Jag har lagt in några feeds i Google Reader men tycker egentligen att jag prenumererar på för lite för att det ska kännas nödvändigt. Däremot kan jag tänka mig att Jan Szczepanskis inbox fullständigt svämmar över av flöden... Jag prenumererar nu på BLRbloggen, GP, DN, Bosse Bildoktorn i P1 (måste ju hålla mig uppdaterad med tanke på att vår bil åker på nya spännande fel hela tiden...), Bio.nu och En annan sida, en blogg jag brukar läsa. Jag ska testköra detta ett tag nu och kanske visar det sig ändå till slut att Google Reader är nödvändig...

Nu är jag tvungen att ta in O från bakgården innan han blir insnöad i vagnen... Vi syns på fredag, då är det Wikis som gäller!