Podcast och Last.fm

Last.fm var verkligen något för mig, jag fastnade snabbt i skrobblandet och hittade nya artister att skriva upp på önskelistan till den kommande födelsedagen. Jag tycker det funkade bra att få fram liknande artister till den man skrev in, det verkar som att många före mig har skrobblat i singer/songwriterfacket... Ett litet minus med last.fm var att jag ibland tappade bort min egen sida, ingen riktigt bra meny. Men det ger sig kanske med tiden, när jag har använt det lite mer. Jag har även testat att prenumerera på några radioprogram, P4 Knattetimmen och P1 Spanarna. Jag laddade ner iTunes som programvara och det funkar jättebra, funderar på att lägga upp ett litet musik och radiobibliotek där när jag får tid. Jag gillar podcasting som idé och ska lägga över lite musik på min mp3-spelare också, hittills har jag bara lagt över redan existerande musik från datorn. (någon som har testat den där skivspelaren med usb-port än förresten?) Musik kan man aldrig få för mycket av fast jag ibland svettas när jag ser alla nya skivsläpp, ungefär som med nya böcker... Det här är ju ett bra sätt att få ner sin musik i den bärbara och ta med på promenaden tillsammans med stegräknaren såklart. Jag ser fram emot när BLR ska börja sända radio för våra låntagare. Kanske veckans boktips eller veckans engelska fras? Det finns ju INGA begränsningar!!!

Barn förlänger livet

I GP idag kunde man läsa att om man umgås mer med barn och yngre så förlänger man livet. En studie har gjorts på bananflugor (ständigt dessa bananflugor som tydligen är väldigt lika människan i DNA...) och detta gjorde bildtexten lite kul "Den som får hålla ofta i små händer ökar sina chanser till ett längre liv visar ny forskning. Åtminstone är det en sanning som gäller för bananflugor." Jag såg genast hur några pyttesmå bananflugor satt och höll ännu mindre bananflugor i händerna... haha hur nu det skulle gå till. Hur som helst så har man ju hört att barn ger gråa hår till föräldrarna men nu har det alltså kommit nya forskningsrön, att umgås och socialisera med yngre skjuter upp åldrandet en aning. Jag har nog redan fått ett och annat grått hår sen jag blev förälder men jag hoppas och tror även att jag fått några gratisår på köpet, för bananflugor eller inte, det finns inget som ger sån lisa för själen som att hålla en liten barnhand i sin.

Bokläsning på skärmen

Jag får väl erkänna med en gång att jag trots min ringa ålder (och sluta att le med en gång!) inte riktigt har fastnat för det här med att läsa böcker på skärmen. Jag gillar den fysiska boken, att bläddra bland sidorna, klämma på omslaget, somna med boken över ansiktet osv. Ja, jag gillar t.o.m. den där lite unkna lukten som omger en del gamla dammiga antikvariatsböcker. Så därför blev jag glatt överraskad när jag idag laddade ner Johanna Thydells bok Det fattas en tärning från Stadsbibliotekets e-bokstjänst. Jag kommer fortfarande till stor del helst att välja "riktiga böcker" om jag ska läsa romaner och dyl. Men jag tyckte det var helt ok att läsa den på datorn! Och det skulle vara kul att testa en handdator för att se hur det känns i mindre format. Stadsbibliotekets e-bokstjänst var enkel att använda och det gick snabbt att få ner boken på datorn samtidigt som det gick att maila filen till en annan dator och läsa den där. Smidig tjänst när man vill läsa en bok omgående eller det är något man letar efter eller snabbt vill kolla. Och det är ju framför allt det sistnämnda som för mig kommer att vara det största användningsområdet. Att kolla källor, läsa kurslitteratur och annan fack. Inte att läsa "den stora romanen", eller den lilla... Jag tycker det är ett bra alternativ till den vanliga boken och jag välkomnar en mer utvecklad e-bokstjänst och läsare. Jag tror heller inte att de kraxande olyckskorpar som ylar om att den gamla hederliga boken snart kommer att försvinna, har rätt. Lite yin och yang här vore ju inte fel, gammalt och nytt KAN faktiskt existera sida vid sida!

Lonely in Second Life

Här om kvällen laddade jag ner applikationen Second Life till min bärbara dator och sen försvanna jag från världen en stund. Jag märkte inte ens att Stefan gick och la sig... Det var roligt att skapa sin egen avatar och för den som undrar kallar jag mig Learnia Larnia i mitt andra s.k. liv. Däremot ser jag ungefär ut som jag brukar, lite smalare kanske men jag tror det beror på att man sällan äter i Second Life :) Jag har inte haft några större problem med systemet heller men det kanske beror på att jag har det på mitt eget lilla nätverk här hemma istället för på Högskolans gemensamma. SL känns lite som SIMS på resande fot, men här skapar man inte sitt eget hem och andra figurer utan bara sig själv och besöker en massa olika platser online. Konceptet känns aningen flummigt och som sagt, hur skulle det se ut om alla satt hemma på sin kammare och levde i Second Life? Bonden glömmer mjölka korna, Ica har ingen som jobbar i kassan, banken har stängt redan från kl 10.00 osv... ja ni förstår ju, snart finns det inget First Life. Och det är ju ett starkt argument MOT Second Life, har folk inget eget liv liksom? Och det gäller ju hela den här mötesplatsprylen på webben. Man kan fullkomligt snöa in på att försöka låtsas vara någon annan eller leva ett tämligen anonymt liv enbart på nätet. Jag är den första att erkänna att jag lätt fastnar i sådant här, men tror att sen Oliver kom in i mitt liv har jag helt enkelt inte tid att leva i något Second Life. Jag spenderar tillräckligt med tid på nätet ändå, precis så mycket att jag själv tycker att det kanske ibland borde vara mindre... Det intressanta med Second Life är alla ställen man kan besöka och alla personer man kan interagera med live! Tänk att möta Bibbi Ruffo eller Konrad Kass på Library of Congress! Och vi på bibblan kanske kan göra studiebesök på British Library virituellt! Det blir ju betydligt billigare i alla fall. Jag kan inte låta bli att tycka att detta moment i 23 saker kunde ha varit frivilligt för hur många förvirrade personer från BLR kommer inte att planlöst vandra runt i Second Life och jobba på dansmovsen och desperat försöka att inte se alltför bortkomna ut medan vi skapare kommer att pyssla med annat och inte ha en tanke på våra alter ego i SL. Men roligt är det allt att knåpa ihop en egen liten person och ge sig ut i cyberspace och leta efter meningen med livet!

Socialisera på nätet

Jag har varit Facebookanvändare i ett år ungefär och har nu kommit över den värsta hypen. Tyckte precis som Christel att det var väldigt roligt i början, man blev nästan manisk! Man letade efter gamla försvunna kompisar och testade alla tusen applikationer. Men efter ett tag dalar nyhetens behag. Vill man egentligen ha kontakt med alla dom där människorna? Orkar och har man tid att sitta och skicka virtuella fiskar till någon annans akvarium? Svaret är nej, man tröttnar. Håller med Daniel att Facebook blir "information overlead" i kubik. Alla applikationer har eskalerat och jag vill inte ens tänka på allt jag har skickat vidare per automatik till mina andra "vänner". Jag använder fortfarande Facebook men på en betydligt mer besinnad nivå. Det som är positivt med Facebook och alla andra sociala mötesplatser på nätet är ju att de är just mötesplatser, någonstans där man kan spara lite foton och prylar och träffa och diskutera med andra människor och hålla sig lite uppdaterad med vänner man inte träffar så ofta. Jag gjorde mig en användare i MySpace också, bara för att testa något nytt. Jag har inte direkt hunnit göra någon djupdykning utan har mest tittat vad som finns och hur andra har sina sidor upplagda. Det som står ganska klart är att MySpace är en bra mötesplats för den musikintresserade och allra helst den som vill diskutera musik med likasinnade eller som vill ha konsertkompisar eller de som vill bli kända och lägger ut egen musik. Jag hör i så fall till de första och ska nog ta och utforska MySpace lite mer men jag tror att jag föredrar en något mer allmän mötesplats som Facebook. Det passar mina syften bättre.

Counting steps

Jag är inte med i stegräkningsprojektet på jobbet. Det blev för många projekt för mig kändes det som, jag är ju ändå mammaledig! Men jag har en egen stegräknare som jag har använt ett tag. Det är en liten sporre som ger en extra kick så man tar den där promenaden man egentligen hade tänkt hoppa över... Jag snittar ungefär 10500 steg per dag utan att anstränga mig nämnvärt och det tycker jag är bra! Men jag vet ju att det beror på mina dagliga promenader med barnvagnen. Så vad som händer sen när jag är tillbaka på jobbet och sitter fastgjuten i min kontorsstol hela dagarna vete tusan... Hur hinner/orkar ni andra? Visst får man en hel del steg på jobbet också, men då får man ta några turer till plan 4, ingen mer hiss för min del med andra ord :) Vi ses i trapporna sen!
(upptäckte precis den nya webben på HB´s sida och vid en kort anblick ser den skitsnygg och enkel ut! Och BLR´s sida är ju självklart bäst! Ni har jobbat på bra!)

Min kropp!

Aj aj aj, jag är verkligen ingen kroppsarbetare... slavdrivaren mamma har varit här och styrt upp verksamheten så nu är grönsakslandet uppgrävt och i helgen planterade vi potatis, sallad, rädisor, lök m.m. Vi hoppas på lika god skörd som förra året! Alla rabatter är rensade och fixade, gräsmattan klippt, altanen färdigmålad och oljad (äntligen!) och trädgårdsmöblerna är rengjorda. Pust. Som ni förstår har jag knappt hunnit facebooka och ännu mindre festat runt i Second Life. Men jag ska sätta fart så fort jag får en ledig stund. Just nu sover oliven i sin vagn ute i skuggan och jag ska äta upp helgens grillrester till lunch. På återseende!

Office in space

Svante och jag testade att dela dokument i både Google Docs och Writeboard. Jag måste ju erkänna att jag inte har hunnit använda de här programmen ordentligt i mitt arbete, kanske för att mitt arbete just nu består av att rensa i rabatterna, måla altanen och se till så att inte Oliver river huset. MEN, om det var så att jag arbetade på bibblan som vanligt och samarbetade med någon eller några genom att skicka en text fram och tillbaka så skulle jag nog tycka att Google Docs eller Writeboard är bra alternativ till det gamla vanliga. Och då spelar det egentligen mindre roll om dessa samarbetspartners arbetar hemifrån, från olika våningar i huset eller sitter i samma rum. Liksom chat och mail lämpar sig GD och W bra för teamwork. Men det funkar säkert lika bra för eget arbete med. Överhuvudtaget lockar hela "på webben-grejen" mig, bookmarks, taggar och office på webben är ju toppen! Jag gillar inte att vara låst vid EN speciell dator eller ett litet nätverk. Men å andra sidan öppnar man ju upp sitt arkiv och liv genom att allt alltid finns på webben. Men här är det bra att t.ex. GD ligger under ett google-konto (där jag praktiskt nog kan ha både mail, foton, bookmarks, dokument och mycket myckte mer) och W ligger och surrar i mailboxen och i cyberspace. Nackdelen med W är också just denna lilla url som man måste spara på något smart ställe för att komma ihåg den. Om man inte hittar igen den, är den borta för alltid då? Och det här med Google, börjar det inte likna Microsoft? Fast gratis? Det är bekvämt och bra att ha många funktioner samlade under sitt konto men det känns som att Google brassar på med fler och fler saker och jag är rädd att det blir lite Bill Gates över det hela. Men nu kanske jag går händelserna i förväg! Jag tänker i alla fall testa GD och W lite närmre när jag kommer tillbaks till jobbet och jag gillar särskilt W för dess enkelhets skull. Mer sånt!