Här om kvällen laddade jag ner applikationen Second Life till min bärbara dator och sen försvanna jag från världen en stund. Jag märkte inte ens att Stefan gick och la sig... Det var roligt att skapa sin egen avatar och för den som undrar kallar jag mig Learnia Larnia i mitt andra s.k. liv. Däremot ser jag ungefär ut som jag brukar, lite smalare kanske men jag tror det beror på att man sällan äter i Second Life :) Jag har inte haft några större problem med systemet heller men det kanske beror på att jag har det på mitt eget lilla nätverk här hemma istället för på Högskolans gemensamma. SL känns lite som SIMS på resande fot, men här skapar man inte sitt eget hem och andra figurer utan bara sig själv och besöker en massa olika platser online. Konceptet känns aningen flummigt och som sagt, hur skulle det se ut om alla satt hemma på sin kammare och levde i Second Life? Bonden glömmer mjölka korna, Ica har ingen som jobbar i kassan, banken har stängt redan från kl 10.00 osv... ja ni förstår ju, snart finns det inget First Life. Och det är ju ett starkt argument MOT Second Life, har folk inget eget liv liksom? Och det gäller ju hela den här mötesplatsprylen på webben. Man kan fullkomligt snöa in på att försöka låtsas vara någon annan eller leva ett tämligen anonymt liv enbart på nätet. Jag är den första att erkänna att jag lätt fastnar i sådant här, men tror att sen Oliver kom in i mitt liv har jag helt enkelt inte tid att leva i något Second Life. Jag spenderar tillräckligt med tid på nätet ändå, precis så mycket att jag själv tycker att det kanske ibland borde vara mindre... Det intressanta med Second Life är alla ställen man kan besöka och alla personer man kan interagera med live! Tänk att möta Bibbi Ruffo eller Konrad Kass på Library of Congress! Och vi på bibblan kanske kan göra studiebesök på British Library virituellt! Det blir ju betydligt billigare i alla fall. Jag kan inte låta bli att tycka att detta moment i 23 saker kunde ha varit frivilligt för hur många förvirrade personer från BLR kommer inte att planlöst vandra runt i Second Life och jobba på dansmovsen och desperat försöka att inte se alltför bortkomna ut medan vi skapare kommer att pyssla med annat och inte ha en tanke på våra alter ego i SL. Men roligt är det allt att knåpa ihop en egen liten person och ge sig ut i cyberspace och leta efter meningen med livet!
tisdag 20 maj 2008
Lonely in Second Life
Här om kvällen laddade jag ner applikationen Second Life till min bärbara dator och sen försvanna jag från världen en stund. Jag märkte inte ens att Stefan gick och la sig... Det var roligt att skapa sin egen avatar och för den som undrar kallar jag mig Learnia Larnia i mitt andra s.k. liv. Däremot ser jag ungefär ut som jag brukar, lite smalare kanske men jag tror det beror på att man sällan äter i Second Life :) Jag har inte haft några större problem med systemet heller men det kanske beror på att jag har det på mitt eget lilla nätverk här hemma istället för på Högskolans gemensamma. SL känns lite som SIMS på resande fot, men här skapar man inte sitt eget hem och andra figurer utan bara sig själv och besöker en massa olika platser online. Konceptet känns aningen flummigt och som sagt, hur skulle det se ut om alla satt hemma på sin kammare och levde i Second Life? Bonden glömmer mjölka korna, Ica har ingen som jobbar i kassan, banken har stängt redan från kl 10.00 osv... ja ni förstår ju, snart finns det inget First Life. Och det är ju ett starkt argument MOT Second Life, har folk inget eget liv liksom? Och det gäller ju hela den här mötesplatsprylen på webben. Man kan fullkomligt snöa in på att försöka låtsas vara någon annan eller leva ett tämligen anonymt liv enbart på nätet. Jag är den första att erkänna att jag lätt fastnar i sådant här, men tror att sen Oliver kom in i mitt liv har jag helt enkelt inte tid att leva i något Second Life. Jag spenderar tillräckligt med tid på nätet ändå, precis så mycket att jag själv tycker att det kanske ibland borde vara mindre... Det intressanta med Second Life är alla ställen man kan besöka och alla personer man kan interagera med live! Tänk att möta Bibbi Ruffo eller Konrad Kass på Library of Congress! Och vi på bibblan kanske kan göra studiebesök på British Library virituellt! Det blir ju betydligt billigare i alla fall. Jag kan inte låta bli att tycka att detta moment i 23 saker kunde ha varit frivilligt för hur många förvirrade personer från BLR kommer inte att planlöst vandra runt i Second Life och jobba på dansmovsen och desperat försöka att inte se alltför bortkomna ut medan vi skapare kommer att pyssla med annat och inte ha en tanke på våra alter ego i SL. Men roligt är det allt att knåpa ihop en egen liten person och ge sig ut i cyberspace och leta efter meningen med livet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra synpunkter. En övning som Second Life är knappast något som kan utvärderas efter en session (som dessutom krånglade rätt mycket) och jag tror att det varit betydligt lugnare att sitta hemma som du gjorde. Men lite grann är det en försvarsmekanism att INTE ge det för mycket tid. För om jag gör det, då kanske jag blir sittande i timmar med påföljden att maken ser ännu mindre av mig...både vill och inte vill.
Mycket klokt alltsammans!! Blir man så filosofisk, när man är barnledig?? Det har jag inget minne av att jag var. Men det är klart att under de 2 månader och 24 dagar jag var hemma med mitt äldsta barn med fem kronor i mammapeng, så hade jag kanske annat att tänka på!
Skicka en kommentar