You're All I Need To Get By

Att vara ensam i bilen har helt klart sina fördelar. Man kan lyssna på precis vad man vill. Inte Djurens brevlåda (även om den hör till en av mina favoriter) och ännu mindre på Iron Maiden, Slayer eller annat otyg... (hör INTE till mina favoriter) Jag rotade fram min gamla egen- ihopsatta- soul-skiva och körde in den i bilstereon och inget får åminstone mig på bättre humör än gammal soul. Då menar jag inte dagens höftjuckande-stönande-segsoul utan riktig Motown-doakör-kostymsoul. Yes! Min absoluta favorit bland duetter all time står Marvin Gaye och Tammi Terrell för i You're All I Need To Get By. Jag får alltid rysningar när jag hör den och vet ni inte vilken låt jag menar så lyssna här nedanför. Sen undrar jag om inte Dobie Gray´s Drift away måste vara Abbas svar på Thank you for the music, eller tvärtom då eftersom den kom redan 1972. Hur som helst så är soul bra för själen :)

Sjuk

Så var man förkyld, typiskt. Inte hade jag räknat med att bli sjuk så snart efter att jag kom tillbaka till jobbet. Men så kan det gå. Små oliver smittar mycket :) Jag har i alla fall vilat upp mig ordentligt nu och känner mig redan piggare. Har sett väldigt många teveprogram från min position i sängen. En ny favorit är Rent hus, det får mig att känna mig så ordentlig och icke-sunkig. Skönt.

Många rutiner

Nu har jag hunnit komma in i arbetet lite mer och t.o.m. haft mitt första informationspass på över ett år. Efter detta och utbildningen (korvstoppningen) för de nya timanställda så kan jag konstatera att vi har väldigt många rutiner här på BLR. Det är nästan så att det blir oöverskådligt när man buntar ihop allt och inser hur mycket det är. Men samtidigt behövs alla rutiner för att arbetet ska fungera. Rutiner handlar ju mycket om vanemässigt och mekaniskt arbete. Sådant som ska gå med ren slentrian. Å andra sidan pratar man ju om "nya" rutiner. Det går ju emot det som konstaterats ovan. Hur lång tid tar det egentligen innan något blir en rutin? När blir man rutinerad? Svårt att säga men det jag däremot kan säga är att på ett år hinner man glömma fasligt många rutiner. Men någonstans långt där inne i hjärnan (alt. ryggmärgen) finns dom ju och snart blir de nog just rutiner igen, men det gick minsann inte så lätt som jag trodde! (det sistnämnda som en liten förklaring till varför jag nu för tiden oftast ser rätt förvirrad ut)

Ganska stor press...

För att haka på Kakans inlägg om gymnastik i OS så läste ja i OS-guiden (ett måste så här i OS-tider) att i damernas barr ska det vara ett "akrobatiskt avslut". Och inte vilket akrobatiskt avslut som helst utan det ska vara komplext, snabbt och spektakulärt. Smaka på dom orden! Tänk om det var en måttstock i t.ex. informationssökning eller bokuppsättning? Fast det är klart, vi har ju inte OS på biblioteket. Men när den dagen kommer! Då tycker jag att vi ska vara beredda. :) Vi kan ju börja med att köpa in den här spännande boken från 1967.

Sockerklockan tickar...

Medan jag satt på jobbet och pratade mig hes idag var Oliver och Stefan hos tandläkaren. Det är Olivens första besök och det gick tydligen bra. Han visste precis hur han skulle göra när han fick en sprillans ny tandborste i sin hand. Han stoppade den direkt i munnen och började borsta! Imponerande tyckte tandsköterskan. De fick med några roliga broschyrer hem där sockerklockan 2 (inte bra) stämde mer in på mig än sockerklockan 1 där man lydigt ENDAST äter frukost, mellis, lunch, mellis och middag. Vad som ingick i sockerklockan 2 ska jag inte gå närmre in på mer än att det är väldigt mycket MER! Man fick även reda på att barn lätt brukar acceptera att de "bara" får lördagsgodis och att det då är bättre att man äter upp allt på en gång, inta dra ut på det. Det där har Stefan och jag verkligen greppat. Vi kan äta upp en godispåse på nolltid! Det måste väl räknas som exemplariskt? Oliver däremot får inte äta godis än, men han har ätit både tårta och glass i sommar, det gick utför efter ettårsdan... Man fick också veta att det är mer socker i en Yoggi (lättsockrad) än ett glas Coca Cola... tänk vad fel man kan tro ibland. Överhuvudtaget verkar fruktyoghurt bannlyst. Och det som är så gott! Men man får väl föregå med gott exempel och äta t.ex. Fjäll yoghurt som lätt räknat endast innehåller 6 sockerbitar. Så där fick ni er en sockerlektion, hem och borta tänderna!

Första veckan avklarad!

Jag hade faktiskt längtat lite efter att börja jobba igen. Att få lite egna rutiner och träffa arbetskamrater och komma tillbaka till arbetslivet. Nu är första veckan avklarad och jag är helt slut, främst i huvudet. Min hjärna har inte förstått att jag vill att den ska gå på helfart, den samarbetar inte, vill inte koordinera mina tankar. Jag vet ju att det förmodligen bara tar några veckor innan jag kommer in i allt igen, det mesta sitter väl och lurar där bakom draperiet i hjärnan. Jag får bara dra det åt sidan. Återkomsten till jobbet blev kanske inte den mjukstart jag hade hoppats på men jag löser nog det med. På hemmafronten har det varit livat i veckan. Oliver och Stefan har tampats med varandra och det verkar ha gått över förväntan bra, så till den milda grad att jag knappt ägnades någon uppmärksamhet över huvudtaget när jag kom hem idag. Typiskt. Men det är väl bara så det ska vara. Förmodligen jämnar det ut sig i slutändan! Jag har haft glädjen att komma hem till dukat bord flera kvällar i veckan och bara till nya afrikanska rätter. Härligt! Jag hoppas det fortsätter så men sambon lovar ingenting. :) Ikväll blir det en dejt med sängen och boken Tusen strålande solar som jag inte hunnit läsa än. Men vi ses nästa vecka och då har jag nog hunnit laddat batterierna!

Kan själv!

Två dagar har jag jobbat och idag var det min tur att vara hemma med Oliver. Det visade sig att han har lärt sig både det ena och det andra de här dagarna. Han äter glatt själv med sked, även om det blir fasligt kladdigt precis överallt... och han äter banan själv, han hämtar skorna åt mig ungefär som en liten hund som hämtar tofflor. Han är också väldigt intresserad av grävskoporna som bygger nya hus runt hörnet. Ja man undrar ju vad som har hänt nästa gång det är min tur att vara hemma!

Back to work!

Japp, som titeln och nya rubrikbilden säger så är jag alltså tillbaka på arbetet. Tidigt i morse var jag här men jag lämnar öppet för fortsatt tidiga morgnar eller ej... Det är nog bäst så :) Aningen förvirrad så sitter jag i alla fall på min gamla plats pre-Tove och rensar min mail och planerar för biblioteksvaktsutbildning. Inga konstiga rapporter hemifrån heller så jag tar för givet att Stefan och Oliven faktiskt kan roa sig själv. Vi ses!

En dag kvar...

Nu är det bara en dag kvar av min mammaledighet. Jag ser fram emot att komma tillbaka till BLR och mitt gamla skrivbord och min gamla/nya stol. Och att få träffa gamla och nya arbetskamrater och få göra gamla och nya arbetsuppgifter! Men imorgon ska jag njuta av min sista dag med Oliven (fast jag kommer ju att få umgås med honom på onsdagar hela hösten) och han kommer förmodligen att bli ihjälkramad... Just nu går han överallt, blir förbannad om han inte får som han vill, har värsta blåtiran efter en närkontakt med ett Höganäskrus, är kramig och tycker inte om när folk går ut genom dörren, älskar att fingra på allt som har knappar, äter gärna glass och muffins om han får, älskar att bläddra i böcker och har alltid byxorna halvt på svaj. Han är med andra ord en ganska typisk ettåring men ändå inte, för han är ju the one and only Oliver Knut Per Holmberg!!

The Dark Knight

Om en vecka sitter jag här och har jobbat min första dag sen jag gick på mammaledighet. Alltså en vecka kvar i frihet, en veckas semster som ska fyllas med allt sånt jag inte hunnit med. :) Igår hade Stefan och jag lite vuxentid (som det tydligen kallas) och gick på bio och såg den nya omtalade Batmanfilmen, The Dark Knight. Det var lite kaos på bion eftersom biljettsystemet just lagt ner när vi kom, så det blev onumrerade platser med såna där gamla hederliga biobiljetter där man själv fick skriva vilken film man sett på baksidan... Men det löste sig till vår fördel kan man säga och filmen var riktigt bra. En mörk Batmanfilm där både Christian Bale och Heath Ledger gör bra roller. Den senare har ju varit väldigt hypad sen filmen kom ut och det har ju surrats om postum Oscar för just Heath Ledgers rollprestation som the Joker. Svårt att avgöra nu, jag blev i alla fall imponerad. Otäcka, OTÄCKA Jokern!

Bilden är hämtad från Wikipedia.

Alla har vi olika talanger...

Den här veckan fick jag en osannolikt dålig idé. Jag skulle sy ett spjälskydd till sängen som Oliver brukar sova i hos farmor när han är där. Det skulle bli så billigt som möjligt så det blev ett gammalt lakan och lite gammal vadd jag hade kvar hemma. Det blev en fullständig katastrof från början till slut. Efter sju år och åtta bedrövelser och xxxx antal svordomar och bankningar inifrån syrummet alias tvättstugan så var schabrakat färdigt. Det kommer inte att visas någon bild här eller någon annanstans någonsin för detta spjälskydd är inte i närheten av något som duktiga Kakan har sytt ever! Där kan vi snacka talang! Nej det här var återigen sista gången jag tänker sy något avancerat på symaskin. Det är helt enkelt inte värt mödan. Det är bara att inse att alla har vi olika talanger. Sömnad är INTE en av mina...