Mindre webb, mer altan

Nu har projekt "måla altanen" börjat här hemma och igår höll jag på och målade till 21.30, sen blev det mörkt och grannen undrade nog vad jag höll på med. :) Idag har farmor passat Oliven så jag har kunnat måla resten ostört. Färgen räckte på millimetern, jag fick nästan skrapa ur det sista. Mer färg får inhandlas för en andra strykning. Sen ska trallen oljas och sen är det klart. Man har alltid saker att göra när man har hus kan jag meddela (om det var någon som trodde något annat). Nu hoppas jag bara att min förkylning ger med sig så jag kan bli lite pigg snart för det är ingen hit att måla i solsken medan huvudvärken bultar och hostattackerna spirar. I övrigt har det tydligen brunnit på Ica Köpet här i Sandared men jag var så upptagen med min altan att jag inte märkte någonting. Det var Kakan som berättade dom spännande nyheterna! Tydligen hade det startat i varmluftsugnen, så kan det gå när man bakar. Men Ica är öppet som vanligt, bara charkdisken är stängd (!). Detta har jag hört från en säker källa. Trevlig Valborg allihop! (och ja, vi glömde hissa flaggan idag igen, vi är hopplösa flaggstångsägare som snart blir lynchade av våra flaggfascistgrannar)

Sverige stannar utan kaffe

Ibland hör man roliga saker på radion. Som på förmiddagen idag när jag körde bil och hade "ring P1" på. Ämnet som diskuterades var det svenska försvarets vara eller icke vara och en man ringde in och tyckte inte vi skulle satsa på upprustning. Detta eftersom vi ändå inte hade en chans mot ryssarna (som tydligen är våra svorna fiender) och lilla Sverige är ganska ointressant att inta. Hur som helst så rullade hela "konversationen" på och programledaren undrade till slut om det ens var någon idé att vi försökte ha ett försvar, och nej det tyckte han absolut inte. För det hade ju (känt namn som jag just nu har glömt) sagt en gång att vill man ta över Sverige är det bara att ta kaffet ifrån svenskarna. Då gör vi vad som helst! vi kapitulerar och överlämnar allt vi har. Ha ha det var rätt roligt sagt för jag fick genast en bild av hur verksamheten totalt stannar av på BLR om det skulle bli kaffebrist. Jag vet ju bara hur folk börjar flacka med blicken och se stirriga ut om maskinen råkar bli servad just runt kl 9.00 eller när den som har kaffeveckan har glömt att fylla på maskinen efter en tung vecka. Då snackar vi kris! Och då har ändå vår största kaffedrickare slutat (Urban) men jag tror att Klaz leder kaffeligan nu... För att göra en lång historia kort så ligger det kanske något i det som den upprörda mannen sa på radion i morse, utan kaffe stannar Sverige. :)

Det blåser på månen

Idag plockade O fram en av mina favoritböcker ur bokhyllan. Nämligen Det blåser på månen av Eric Linklater. Den är skriven redan 1945 vilket jag inte hade så stor koll på. Författaren var med i både första och andra världskriget och verkar ha varit med om en hel del. Jag funderar på att läsa om boken idag (när jag nu ska hinna det) eftersom jag egentligen inte minns exakt vad som hände men varje gång jag hör den nämnas fylls jag av underbara läsminnen från barndomen. Märkligt vilken effekt vissa saker har på en! Jag såg att den här boken har jag själv gallrat ur från Ekarängsbiblioteket när jag arbetade där, till förmån för min egen bokhylla hemma... Vissa privilegier ska man väl ha som bibliotekarie!?

Snuvigt barn och soligt väder

Jag får väl också skriva några rader om det vackra vädret, jag som är hemma och kan njuta av det menar jag! :) Solen är härlig och ibland hinner jag sitta på altanen och dricka kaffe och läsa en tidning. Fast just nu har jag en snuvig liten oliv hemma som snörvlar, gnäller och bara vill äta fruktpuré, han är inte lika förtjust i solen kan jag lova... ikväll har han ändå busat och smajlat en hel del så han är nog på bättringsvägen (hoppas jag). Han gillar att roa sig i bokhyllan och för er som undrar så verkar fortfarande Alistair MacLean vara favoriten... om det är placeringen eller innehållet som gör det kan jag inte svara på. Ibland går det ju lika bra med Lilla fordonsboken... I övrigt sneglar jag på allt som borde göras i trädgården, handlar burkmat på Ica, barnsäkrar hemmet, läser den fantastiska boken Vindens skugga och äter glass. Livet är rätt nice.

Tagga ner? snarare mer!

Nu har jag jobbat med taggar och bookmarks i del.icio.us. Det var som Kakan sa att tiden snabbt rinner iväg när man pysslar med sina taggar. Jag importerade mina taggar till del.icio.us och skapade ett taggmoln i bloggen. Molnet är än så länge inte så stort och kanske lite missvisande... och jag får väl ursäkta mig med att avsaknaden av jobbrelaterade sidor faktiskt beror på att jag är mammaledig o inte har så mycket annat att komma med på min egen dator hemma... hm En del har även snabbt påpekat att det inte finns en enda glass-tag än så länge, men det kommer, det kommer! Hur som helst, det här med taggarna fungerade inte helt smärtfritt för mig eftersom det blev en del knas på vägen och jag inte fattade förrän efter ganska lång tid att man var tvungen att gå in på VARJE bookmark och göra om den/det så att den syntes och fixa till taggarna så det inte stod imported framför varje. Eller finns det något annat smidigare sätt? Sen blev det lite andra problem också när taggmolnet skulle in i bloggen men det löste sig. Däremot förstår jag inte varför min tag rolls-sida inte sparar inställningarna jag gör utan varje gång jag är där inne går den tillbaka till någon sorts default som det var från början. Mycket irriterande. Nu kan man i alla fall beskåda mitt taggmoln och det ska utökas en del men det tar lite tid, och tid har jag bara i korta stunder eftersom så fort jag vänder ryggen till har den lilla marodören rivit ner något han inte får eller vurpat och slagit i huvudet när han försökt resa sig upp mot något som inte riktigt funkar. Livet är hektiskt och värre blir det påpekar alla vänligt hela tiden... hm Jag gillar i alla fall del.icio.ous och är fast i taggandet.

Dagiskris

Det var ju inte så roligt idag när jag öppnade BT och läste att "efter jul kommer vi att ha jätteproblem" när det gäller att få ihop dagisplatser till alla babyboombarn. Det var jag medveten om redan innan för det behövdes ju inget geni att lägga ihop ett och ett som i det här fallet då det byggs mycket nytt och flyttar in barnfamiljer och unga par i var och vartannat hus i det här området. Oliven är anmäld till dagiskö och vi kan inte göra så mycket annat än hoppas på det bästa. I nödfall har vi ju farmor som bor 5 minuter bort med bilen och som för det mesta är hemma på dagarna. Men jag hoppas ju att Oliver ska få lite nya kompisar! Det ordnar sig nog. Just nu har vi fullt sjå här hemma att barnsäkra huset för den lilla marodören som far fram som en virvelvind och sopar rent överallt. Nu är det mellisdags och sen när jag får tid så måste jag sätta igång med tagsen. :)

Glass är inte tortyr

Efter den här glassmelodidebatten måste jag ju bara slå ett slag för Hemglassbilen. Att jämföra melodin som tortyr var ganska skrattretande. Visst kan upprepade melodier anses som störande och i extrema sammanhang som tortyr , men glassbilen??? Jag håller med professor Bo Sjöberg att "ökad glassförsäljning bidrar till övervikt och fetma hos barn". Däremot undrar jag om Bo Sjöberg verkligen har sett glassbilen när den kommer med sin trudelutt, för jag kan inte påstå att det direkt kryllar av barn som köar för att köpa glass. Det gjorde det däremot när jag var liten och fick en slant av mamma för att kunna springa ut och köpa 2 halvliterspaket med glass. Då snackar vi folksamling! Idag är inte glassbilen särskilt spännande längre och det finns ett (ofta) större och betydligt mer lättillgängligt utbud i varje mataffär! Så resonemanget håller inte riktigt. Jag vet att en del tycker att glassbilens da da da da da är ett störande moment i kvarteret men då tycker jag nog våra moppemarodörer till grannar som börnar utanför knuten i tid och otid är betydligt mer störande. Jag tror inte att hemglassbilen bär skulden för dagens barnfetma, problemet ligger definitivt djupare än så.

Rapport hemifrån

Jag inser ju att Sandared inte är i närheten av att vara lika spännande som Southampton där Sofia befinner sig just nu, men även här pratas det open access vill jag lova! Fast min åhörare är tämligen intresserad utan vill helst jaga sin röda kloss över golvet eller riva ner allt på hyllan under vardagsrumsbordet eller pilla på pedalerna som öppnar och stänger kyl och frys. Och mycket MYCKET annat bus. Oliver har med andra ord blivit en stor kille som är betydligt rörligare än tidigare vilket ställer högre krav på hans ömma moder. Det blir många NEJ, och många, men hur 17 lyckades du med det där?? under dagarna och jag har funnit att jag allt oftare säger de förhatliga orden nej Oliver, inte den där, så är det bara. Det är det där sista jag opponerar mig emot, för det är egentligen det värsta svar jag vet, så är det bara. Vadå så är det bara?? varför, hur, på vilket sätt???? AAAAAAAA jag får skärpa mig, annars sitter jag snart här och gör precis allt det där jag minsann aldrig skulle göra när jag fick barn. HA HA!

I have a dream

Idag är det 40 år sedan Martin Luther King sköts till döds i Memphis. I have a dream måste ju vara ord som är för evigt förknippade med denna historiska man. Jag undrar om världen hade sett annorlunda ut om han hade fått bli äldre än 39 år. Rasmotsättningar figurerar i media dagligen och det bevisas gång på gång att svarta och vita inte alls existrerar på samma villkor, ens i Sverige. Jag funderar också på varför det så många gånger är just fredsivrarna som blir mördade och inte de fanatiska diktarorerna, vad säger det om oss människor? Eller ligger det i det här fallet något i alla de konspirationsteorier som ständigt föds i USA? Ligger det en störra makt bakom? I have a dream, säger King, det hade han förmodligen haft än i dag. Det vill åtminstone jag tro i alla fall.

Gå och bada

Nu har jag läst på lite mer om Open Access och vårt eget arkiv, BADA. Att publicera forskningsrön fritt tillgängligt för alla i s.k. öppna arkiv borde ju vara något som gagnar alla, forskare som läsare. Något som verkar ställa till lite fundersamheter är väl i så fall hur det hela ska finansieras. Jag reagerade på raderna "Open-Access-tidskrifter/förlag avgiftsbelägger ofta författaren istället för att kräva prenumeration av läsaren" på BLR´s sida. Varför ska egentligen författaren betala? är inte det att motarbeta idén med att få så många forskningsrapporter som möjligt i ett fritt open access-format? Varför skulle författaren vilja betala för att se sina forskningsrön i ett öppet arkiv när han kan få detsamma finansierat i en vetenskaplig tidskrift? Eller vem är det egentligen som betalar? Enligt nättidningen Forska som Vetenskapsrådet ger ut visar studier "att artiklar som är fritt tillgängliga citeras mer och att vetenskapliga rön uppmärksammas snabbare i öppna tidskrifter." Har det med det att göra? Att författarna vill sprida sin forskning så snabbt som möjligt och därmed betalar lite för det i samma veva? För mig är det en motsägelse att man gör så - ur open access-synvinkel. Men detta kanske inte är så konstigt som jag får det att låta, jag blev bara förvånad när jag läste det. Jag prenumererar numera även på artiklar, bokkapitel och konferensbidrag från BLR via BADA. Jag väntar med spänning på nyheter!

Egyptian adventure...

Jag hör till en av dom som använder wikipedia ganska ofta om jag snabbt vill kolla upp någon grej. Men bibliotekarien i mig brukar viska - tänk på källkritiken! i mitt ena öra. Därför känns det ju ganska bra att upptäcka att det är så många som lurar i busken och kontrollerar vad folk skriver. Det betyder ju att man till viss del kan lita på wikipedia och använda det som ett riktigt uppslagsverk. Nice. Jag har nu varit inne på den för mig nya sidan Choose your own adventure och lagt till en liten kort story med två valmöjligheter till fortsättning. Konceptet tilltalade mig för det kändes lite som de där nedklottrade historierna man gjorde som barn. En började på en berättelse, vek ihop pappret och skickade vidare så fick nästa skriva en rad eller två. Fast där visste man ju inte vad föregående hade skrivit så historierna kunde bli aningen skumma... Hur som helst så var det väldigt enkelt att lägga till text till en historia här även om hjälptexterna inte alltid fungerade. Den här sidan känns inte på långa vägar lika använd som wikipedia och inte heller lika välarbetad. Men det kanske är något som kommer att växa nu med alla nördiga tonårskillar som växer upp framför datorn utan att sova på nätterna...

April april

I morse när jag vaknade kände jag helt plötsligt att html, feeds, RSS, snarfer, tags och annat inte är nåt problem, jag behärskar allt! Men sen insåg jag, precis som ni gör nu, att detta är ju dagens aprilskämt. Ibland fattar jag ingenting... Jag tycker inte att de uppgifter vi fått hittills är särskilt svåra och webbgruppen har ju lagt ner sjukt mycket arbete på att göra väldigt lättfattliga lathundar och bra information! Däremot kan jag ibland fastna i tekniken och inte förstå sambandet, eller hur något egentligen fungerar rent praktiskt. Hur kommer det där RSS-flödet in i Google reader? osv... Ibland jag att jag visste mer vad som händer bakom kulisserna i datorn men där krävs det ju mer kunskaper och utbildning. Så ibland är jag helt enkelt snurrig. MEN (och detta är ett positivt men och inte ett Tony Irving-men...) jag tycker det här är jätteroligt och ju mer man lär sig ju roligare blir det. Sen får jag ju acceptera att detta är ett område jag nog aldrig kommer att behärska men det måste man ju inte göra! Jag ska göra mitt allra bästa att hänga med i alla fall och har redan lärt mig massvis, och blivit nyfiken på mer! Man kan inte ha full koll på alla områden så jag är glad att jag faktiskt har ett område som jag behärskar till fullo, jag talar naturligtvis om glassätning. Där är jag kung (eller drottning) och skulle nog kunna hålla kurser i ämnet men är tveksam till hur stor uppslutning det skulle bli... Men håll ögonen öppna, snart kommer kanske en 5-poängskurs i glassätning på Högskolan! ;)