Glass är inte tortyr

Efter den här glassmelodidebatten måste jag ju bara slå ett slag för Hemglassbilen. Att jämföra melodin som tortyr var ganska skrattretande. Visst kan upprepade melodier anses som störande och i extrema sammanhang som tortyr , men glassbilen??? Jag håller med professor Bo Sjöberg att "ökad glassförsäljning bidrar till övervikt och fetma hos barn". Däremot undrar jag om Bo Sjöberg verkligen har sett glassbilen när den kommer med sin trudelutt, för jag kan inte påstå att det direkt kryllar av barn som köar för att köpa glass. Det gjorde det däremot när jag var liten och fick en slant av mamma för att kunna springa ut och köpa 2 halvliterspaket med glass. Då snackar vi folksamling! Idag är inte glassbilen särskilt spännande längre och det finns ett (ofta) större och betydligt mer lättillgängligt utbud i varje mataffär! Så resonemanget håller inte riktigt. Jag vet att en del tycker att glassbilens da da da da da är ett störande moment i kvarteret men då tycker jag nog våra moppemarodörer till grannar som börnar utanför knuten i tid och otid är betydligt mer störande. Jag tror inte att hemglassbilen bär skulden för dagens barnfetma, problemet ligger definitivt djupare än så.